Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Kristoffer Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrustade man synes på hela ätten hafva tryckt sin
prägel och blifvit dess ledare, innan han blef
hela Sveriges. Aristokrat kanske i lika hög grad
som medlemmarne af den regering han anföll var han
det dock i annan mening. Väl önskade han åt adeln
bevara en privilegierad ställning i samhället, men
han ifrade för jämlikhet inom densamma och var en
bestämd motståndare till det alltmer öfvermäktiga
inflytande högadeln och särskildt grefvarne sökte
tillegna sig. Stolt öfver sin urgamla härkomst såg
han i sjelfva verket med förakt ned på flertalet
af dessa honom i lysande börd underlägsna grefvar
och kunde endast med yttersta harm fördraga deras
högmodiga later och oförsynta anspråk på företräde
framför alla andra. Förtrytelsen öfver dessa anspråk
kom sedan helt naturligt att vända sig jämväl mot den
regering, som så uppenbarligen gynnade desamma. Men
härtill kom äfven, att det lättsinniga slöseri, den
svaghet och den oordning, som i synnerhet under senare
delen af dess tillvaro utmärkte förmyndarstyrelsen,
och hvilka han fåfängt sökt bekämpa, sedan han sjelf
blifvit rådsherre, måste på den praktiskt kloke,
kraftfulle, flärdfrie mannen göra ett ytterst
ogynnsamt intryck, hos honom omsider väcka starka
tvifvel på den aristokratiska rådsregeringens förmåga
att med framgång leda Sveriges öden och därigenom
äfven göra honom allt mer och mer benägen att i
en stark konungamakt se det säkraste värnet för
fäderneslandets ära och sjelfständighet.
Denna uppfattning, från begynnelsen delad af hans
i allt liktänkande broder Göran, synes snart nog
äfven hafva blifvit hela ättens och bestämt dess
medlemmars politiska uppträdande, ehuru helt visst
härvidlag äfven mäktigt torde bidragit hos några bland
dem såsom Kristoffer den personliga hängifvenheten
för den unge konungen, hos andra hoppet att som en
fullmyndig monarks högt betrodde tjenare ändtligen
vinna den makt, deras äregirighet hittills förgäfves
eftertraktat. Allt samverkade sålunda att af dessa
unga aristokrater göra de mest energiska och farliga
fiender till den nu herskande aristokratien och en
gång de främste förkämparne för det kungliga enväldet.
Missnöjet med förmyndarregeringen var dock för
visso icke inskränkt till Gyllenstiernorna och
deras vänner. Med stora förhoppningar motsåg man nog
från många håll den tidpunkt, då den unge konungen
sjelf skulle öfvertaga rikets styrelse. Men för de
hetlefrade ungdomar, hvilka närmast omgåfvo monarken,,
var detta ej nog, de synas i sin ifver med all makt
sökt påskynda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
