Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Kristoffer Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna så efterlängtade tilldragelse. De berättas
sålunda 1671 hafva umgåtts med tankar på att med
våldsamma medel framtvinga den ännu blott 15-årige
konungens omedelbara myndighetsförklaring. De
unga herrarne förmådde emellertid ej iakttaga
nödig tystlåtenhet, ryktet om deras förehafvande
spriddes, och statskuppsförsöket, om något sådant
verkligen allvarligt varit i fråga, kväfdes i sin
linda. Bland deltagarne i denna komplott nämnes väl
icke uttryckligen Kristoffer Gyllenstierna, men, då
hans broder Gustaf framstår som en af dess hufvudman,
har väl den förstnämnde antagligen ej heller varit
alldeles främmande därför.
Följande år blef Carl XI omsider förklarad myndig,
men hoppet om en därmed följande systemförändring
blef grymt gäckadt, då konungen inom kort till sin
främste rådgifvare tog den man, som mer än någon
annan personifierade förmyndarregeringen med dess
fel och svagheter; den man äfven, som kanske mer än
någon annan var föremål för oppositionspartiernas
hat och ovilja, rikskansleren Magnus Gabriel
De la Gardie. Gyllenstiernorna och de med dem
liktänkande läto sig dock icke häraf modfälla,
de bidade sin tid och fortsatte energiskt sin
strid mot det högaristokratiska väldet; en strid,
som ock till sist skulle krönas med seger om ock
först då, när krigslågan spridt sin förfärande
klarhet öfver det tillstånd af slapphet, oreda
och sjelfsvåld, hvari denna aristokrati under sin
makts dagar bragt rikets förvaltning och i främsta
rummet dess försvarsväsen. Det var nu Carl XI
för alltid förlorade förtroendet till de herrar,
som under hans minderårighet styrt Sverige och som
nu utgjorde hans råd; till alla utom en, den man,
som under de bekymmerfulla, bistra tider, hvilka nu
stundade, skulle blifva den oerfarne ynglingens fasta,
kraftfulla stöd, pä en gång hans ledare, rådgifvare
och främste tjenare, Johan Gyllenstierna.
Men äfven för Kristoffer Gyllenstierna skulle detta
krig komma att medföra ära och upphöjelse. Sedan 1673
öfverste för Lifgardet blef det honom nu förunnadt
att i handling visa, att den utmärkelse, som sålunda
kommit honom till del, ingalunda tillfallit en
ovärdig. Slaget vid Halmstad 1676 blef hans första
mera betydande vapenbragd. Han ådagalade här stor
tapperhet och blef illa sårad. Den drabbning, som i
slutet af samma år stod i närheten af och fått sitt
namn efter staden Lund, skulle dock snart skänka
honom en större ryktbarhet, ja omgifva hans namn med
den ära, som oskiljaktigt förbinder detsamma med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
