Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ericson och Otto Modig, af Gustaf Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var genast, som vanligt, färdig med mina
invändningar, att då man i allmänhet genom
torkning söker skydda gräs, spannmål och växter,
och alldenstund furan icke var annat än en växt, så
kunde därvid tillämpas samma förfaringssätt. Ericson
medgaf, att jag hade rätt.
En annan gång gingo vi utför en lutning 1:100,
nedanför hvilken banan var horisontal, men
syntes såsom en motlutning, betraktad därifrån vi
voro. Ericson frågade mig, huru stor lutningen
där var, då jag svarade, att densamma vore = 0.
Svaret behagade icke Ericson, som lät narra sig
af perspektivet, men väl komna dit såg han att jag
hade rätt, då han sade, att fyra ögon se mer än två.
Ericson var en man, som såg längre fram i tiden än
hvad mången kanske anar, han tänkte nämligen på,
hvad först i våra dagar närmare uppmärksammats, att
ej endast genomdränka syllar med lämpliga ämnen för
att skydda dem mot röta, utan äfven att till bränsle
i lokomotiven använda torf.
Nämndt är, att min anställning vid statens
järnvägsbyggnader icke räckte längre än till den
1 oktober 1862, då Västra stambanan i dess helhet
antogs blifva fullbordad, det den ock blef. Redan i
januari anmälde jag emellertid, att min del däraf
var fullbordad, att jag ingenting hade där vidare
att göra, hvarför jag anhöll att med åtnjutande
af det aftalade arfvodet få flytta till Stockholm,
hvilket bifölls medels skrifvelse den 7 februari 1862,
hvarom jag får meddela följande:
»Då emellertid Herr Kaptenens verksamhet på annat
håll äfven för Statens järnvägar kan blifva af gagn,
så får jag, efter att därom med Herr Kaptenen förut
muntligen hafva öfverenskommit, härmed uppdraga
åt Herr Kaptenen att under loppet af nästa sommar
genom noggranna undersökningar vid franska och tyska
järnvägar göra sig fullt underrättad om resultaterna
af de olika sätt, hvarpå sliper eller underlagen för
rälerna blifvit med metallösningar genomdränkta för
att emotstå förruttnelse. En närmare instruktion
för iakttagelser härvid skall framdeles meddelas,
och äger Herr Kaptenen att, sedan en fullständig
berättelse i detta ämne blifvit till mig öfverlämnad,
såsom en ersättning för resan utbekomma 2,000 R. Rmt.»
Med tacksamhet mottogs detta. Någon tid därefter reste
jag och kom nätt och jämt hem för att den 4 november,
föreningsdagen mellan den skandinaviska halföns två
land, kunna deltaga i Västra stambanans invigning
och de storartade festligheterna i Göteborg. Vid
detta tillfälle erhöll jag, likasom många andra,
en större silfvermedalj.
Berättelsen om gjorda iakttagelser under resan
finnes tryckt i den af mig utgifna tidskrift
för byggnadskonst och ingeniörvetenskap för år
1862. Sättet för syllarnas beredning var uppfunnet af
D:r Boucherie och tillgick på nästan enahanda sätt som
det nuvarande, enligt hvilket användes kreosotolja,
under det Boucheri begagnade kopparvitriol. Det
kom aldrig att då användas här i landet, men väl
ett annat, som ansågs vara billigare, att nämligen
från en högt liggande behållare genom slangar trycka
vätskan ned in i syllarna. Detta tillämpades äfven här
i landet och finnes beskrifvet i nyssnämnda tidskrift
för år 1861, sid. 56. Därom hade jag tagit kännedom
redan under år 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
