Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ericson och Otto Modig, af Gustaf Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förutom nämnda offentliga uppdrag fick jag af Ericson
äfven ett enskildt, att nämligen taga kännedom
om vunnen erfarenhet vid eldning af lokomotiv med
torf. Därom hade jag nyssnämnda år redan förut tagit
kännedom i Tyskland, hvarom åtskilligt meddelats i
samma tidskrift 1860, sid. 183.
Ehuru Modig icke hade någonting att göra med statens
järnvägsbyggnader, var han däraf dock mycket road,
hvarför han i regeln besökte dem en gång årligen,
och då alltid i sällskap med sin vän Ericson.
De hade alltid mycket att samspråka om, och
understundom kom då äfven vattenbyggnader, som
egentligen var deras sak, på tal. Vid ett sådant
tillfälle, då jag var närvarande, berömdes mycket det
sätt, hvarpå slussar i Sverige byggdes med sidor,
hvilka hade cirkelform i såväl vågrät som lodrät
riktning. Jag tillät mig göra den invändningen, att
jag i utlandet aldrig hade sett några sådana slussar,
utan att de där alltid byggdes med raka och lodräta
murar, och då dessa visat sig fullt varaktiga, hade
jag svårt för att fatta fördelarna hos det svenska
byggnadssystemet, som enligt hvad jag sedermera
funnit blifvit satt i system af E. Hagström, som en
tid var öfvermekanikus vid Göta kanal, då den först
började byggas. Jag fick en lindrig förebråelse för
att jag vågat betvifla byggnadssättets fördelar,
men då jag höll i mig, invände slutligen Ericson:
»Men de runda formerna måtte väl ändå vara vida
vackrare än de fyrkantiga», hvilket skäligen icke
kunde bestridas. Många år efteråt kom slussfrågan
åter på tal mellan Ericson och mig, då han sade,
att slussarna vid Trollhättan bordt blifva större
än hvad de blefvo, men att han låtit narra sig
af slussarna på Göta kanal. Huruvida dessa större
slussar skulle fått runda eller fyrkantiga former,
därom yttrade han emellertid ingenting, men troligt
är att de förra blifvit rådande.
Med undantag af den sedermera blifvande
landtmäteridirektören Nordenfelt hade väl ingen haft
så fritt språk med Ericson, som förhållandet var med
mig. Han var ofantligt angenäm att hafva att göra med
och var ständigt, då ingen sprakfåle till ingeniör
hade förargat honom, fallen för skämt. Sådan var äfven
Modig, och då de båda vännerna började med hvarandra,
saknades icke anledning till skratt. Ericson var i
repliken dock något skarpare än Modig, icke minst då
de påminde hvarandra om galna upptåg vid Göta kanal.
Strax efter Västra stambanans invigning lämnade
Ericson chefskapet för statens järnvägsbyggnader. Han
var då 60 år gammal, men göromålen började växa
honom öfver hufvudet, och därjämte började han lida
af sten. Samtidigt med erhållet afsked beviljade
Riksdagen honom en lifstidspension af 15,000 Rdr,
hvaraf han gjort sig väl förtjänt. I afseende
på allmänna arbetens skötande hade man dittills
slafviskt följt traditioner från Göta kanal, hvilka
icke alltid voro de bästa. En ändring därutinnan
till det bättre skedde redan, då Ericson 1837
började bygga om Trollhätte kanal, och vid statens
järnvägsbyggnader blefvo förändringarna därutinnan
än mera genomgripande.
Bidrag till Sveriges officiella statistik om allmänna
arbeten började utgifvas först från och med 1872;
men dessförinnan utarbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
