Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Personhistorisk litteratur: Ur svenska herrgårdsarkiv - Smärre personhistoriska meddelanden: Svenskar i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Främst bland uppsatserna måste man sätta En
landsflykting, som behandlar romerske senatorn,
renegaten Nils Bielke, fältmarskalkens sonson,
hvilken, såsom förf. säger, på ett slående
sätt symboliserar den svenska vanmakten efter
storhetsdrömmarna, ledan vid uppvaknandet till en
hård och torftig verksamhet. Smidigt intelligent
och nervöst känslig, utan handlingskraft och
förmåga att gifva sig helt och därför tärd af inre
sönderslitenhet, har denna dekadenttyp tagit i arf af
sin gamla släkt blott förfiningen, intet af kraften.
Här är dock ingalunda platsen att närmare redogöra
för innehållet i denna läsvärda uppsats, som liksom
den sista i samlingen, Dalins lärjunge, innehåller en
myckenhet nya uppgifter och intresseväckande episoder.
Det hela är med mycken smak och stor kännedom
om källor ordnadt af förf., som besitter en icke
vanlig förmåga att omsmälta torra fakta till läsbara
berättelser.
Den illustrativa afdelningen är äfven af
intresse. Bland af bildade porträtt böra nämnas:
fältmarskalken Axel Sparre, fältmarskalken Magnus
Stenbock, Christina Ebba Leijonhufvud, senatorn
Nils Bielke (4 stycken) samt hofmarskalken Hans
Gust. Rålamb.
Ett förträffligt personregister fullständigar den
värdefulla publikationen.
F. U. W.
Smärre personhistoriska meddelanden.
Svenskar i Rom. I herr baron C. Bildts i denna
tidskrift årg. V, häft. 1, införda uppsats »Svenskar
i Rom» förekommer en del namn, som af de italienska
tjänstemännen och kanske äfven af den af baron Bildt
anförde tyske forskaren så förvanskats, att det för
de flesta torde vara omöjligt att tyda dem. Äfvenledes
synes författaren i några fall ej lyckats identifiera
de omnämnda personerna.
Några intressanta försök till tolkning af dessa namn
har af den lätt genomskinliga signaturen N. K. ställts
till redaktionens förfogande. De må här få plats:
Lorqvist (s. 3) är naturligtvis Pehr Nordqvist.
Enrico Calimbelli (s. 4) är ingen Kallenberg (!) utan
helt enkelt Erik Cainberg [stämmer förträffligt,
ty han var född 1771, således 35 år 1806].
Giov. Archebran (s. 5) är ju den berömde
Joh. Dåv. Åkerblad.
Lorenzo Rik (s. 5) är väl uppenbarligen Lars Jakob
von Röök, f. 1778. Då han 1823 var på Sicilien kunde
han väl varit i Rom 1821.
Augusto Sotenberg (s. 5) är Gustaf Söderberg.
Tonquis Alberto (s. 6) är, såsom B. rätt gissat,
Henr. Albert Törnqvist.
Axel Fankler (s. 6) är Axel Leopold Cantzler.
Att nämna Andreas Norberg och Peter Nicl. Suther
(s. 3) för »målare» är lika orätt som att nämna
brukspatron Jacques Arfvedsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
