Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru min farfar blef adjutant hos Adlersparre samt ett och annat om revolutionen 1809, af C. G. Flach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru min farfar blef adjutant hos Adlersparre samt
ett och annat om revolutionen 1809.
Meddeladt af kommendörkapten C. G. Flach.
Bland min fars, framlidne kabinettskammarherren
S. A. Flach, efterlämnade papper finnes nedanstående
lifliga skildring öfver hans fars, majoren
E. G. Flach, första bekantskap med fosterlandsvännen
Georg Adlersparre och anställning i dennes stab vid
revolutionsutbrottet inom västra armén äfvensom öfver
marschen till Stockholm år 1809. Denna skildring är
nedskrifven af min far under min farfars diktamen och
torde äga ett mera allmänt intresse. Mig veterligt
har den ej i sin helhet varit förut publicerad, men
delar af densamma finnas anförda i 1809 års revolution
och dess män af C. A. Adlersparre.
»Min första bekantskap med dåvarande
öfverstelöjtnanten Georg Adlersparre gjordes om
sommaren 1808 vid Eda skansar, där han i egenskap af
öfverste-adjutant af dagen hos ’en chef kommenderande
generalen’ friherre Armfelt hade högsta befälet öfver
den så kallade högra flygeln af västra armén. Jag
var då såsom löjtnant tjänstgörande vid Närkes och
Värmlands regementes jägare, hvilka voro förlagda
vid förposterna, och hade sällan tillfälle till
närmare umgänge med vår befälhafvare, förrän om
hösten nämnda år, då jag såsom stabsadjutant hos
’en chef kommenderande generalen’ blef anställd till
tjänstgöring hos dåvarande majoren friherre Carl
Ankarsvärd, hvilken i egenskap af öfveradjutant af
dagen emottagit befälet öfver en s. k. flygande kår,
hvars ändamål var att ständigt oroa fienden. Under
denna tid träffade jag ofta Adlersparre vid de
täta och förtroliga konferenser, hvilka han hade med
friherre Ankarsvärd och hvilka sannolikt hade afseende
på den tillämnade revolutionen. Min ungdom och låga
grad i armén utestängde mig från delfående af planen
för densamma och, då stilleståndet med Norge afslöts
och svenska armén om hösten 1808 gick i vinterkvarter,
fick jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
