Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Personhistorisk litteratur: Ny svensk släktbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är i ett arbete sådant som detta absolut
onödigt att t. ex. rörande celebra författare,
för hvilkas litterära produktion är på andra
ställen om och om igen redogjordt, meddela i alla
händelser ofullständiga och otillfredsställande
skriftförteckningar, som i vissa fall upptaga hela
spalter, hvilka utan någon verklig valuta fördyra
arbetet. En enkel upplysning, att mannen i fråga varit
skriftställare (där ej kunskapen härom ingår redan
i allmänna medvetandet), och en enkel hänvisning af
t. ex. följande lydelse: ’Skrifter, se Biogr. lex.’ är
alldeles tillfyllest och dessutom både mera upplysande
och mindre pråligt. Man kunde kanske icke utan skäl
säga ungefär detsamma om aftryckandet in extenso af
diverse, stundom nog så obetydliga handlingar, där
tillgodogörandet af innehållet för själfva biografien
varit fullt tillräcklig. Det må vara förtjänstfullt
att söka den »fullständighet», hvilken en föregående
anmälare dock funnit ojämn och väl äfven alltid så
måste blifva, men fullständighet i uppgifter får
icke blifva detsamma som spaltuppfyllande notiser af
uppenbar oriktighet eller tvifvelaktigt värde, såsom
då t. ex. en person s. 403 uppgifves hafva ägt bruk,
som anlades först långt efter hans död, eller en
annan säges »varit i Stockholm vid Fersenska mordet
och lär jämte en del andra pojkar ha sprungit efter
vagnen, i hvilken grefve Fersen åkte, och hållit i
hjulen, men hade ej föreställning om eller hur mordet
tillgick till följd af den stora folkmassan».
Men äfven om en sådan notis som den sist anförda mot
förmodan kan komma att fröjda en eller annan (stort
visare med afseende på den biograferade personen
lär den icke göra någon) vittnar dess intagande
mellan två semikolon i en allvarligt hållen
s. k. meritförteckning om ett redaktionssätt, som
visserligen äfven af andra grunder måste betecknas
som allt annat än tillfredsställande. Man begär
ej i en genealogisk handbok någon retorik och
äfven därför blifva sådana uppstyltade uttryck som
»ingick på hattmakareyrkets bana» (s. 360), mindre
lämpliga, men däremot torde det kunna begäras, att
ett arbete, utgånget från en af landets förnämsta
förläggarefirmor, ej skall vimla af bockar mot det
svenska språkets enklaste regler. Omdömet är tyvärr
skarpt, men knappast orättvist. En herre, som blef
handlande i Nordamerika, »innehade» icke äfven
andra yrken, äfven om han idkade dem (s. 464) och
man förrättar icke ett landssekreterareämbete »med»
stadsnotarie tjänst (s. 462), men förr i världen
gick det möjligen an att »förena» båda eller sköta
det förra tillsammans med den senare. Följande
tirader må f. ö. tala för sig själfva: »Angående
hans förfäder har i N. N. församlings kyrkoarkiv ej
kunnat forskas, då i första dopboken namnet Ingemar
ej återfunnits enligt kyrkoherdens utlåtande»
(s. 462); »om själfva anläggningarna för de många
underhafvande, skrifver han, att deras välvilja mot
underordnade är märkvärdig» (s. 278); »sistnämnda
kyrkoarkivs församlingsbok går ej längre tillbaka
än 1757, och de äldre (?) födelse och dödböckerna
innehålla icke något rörande denna familj såsom
därifrån upplyst blifvit» (!). Man läse äfven
biografien öfver Abraham Hülphers (s. 330-332), där
jag mindre fäster mig vid den vidunderliga »firman»
(skalf väl vara finnen) K. G. Leinberg som utg. till
de välbekanta Bidragen till kännedomen om vårt land,
än vid den oproportionerliga bredden, saknaden af
all öfversiktlighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
