Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vädjan till den det vederbör, af Historicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vädjan till dem det vederbör.
Af Historicus.
I den väl skrifna lilla minnesrunan öfver
f. d. riksarkivarien C. T. Odhner i denna tidskrift
nästföregående häfte framhålles, att hans ledamotskap
af Svenska Autografsällskapet var att uppfatta såsom
ett uttryck för, att sällskapet i sin mån är och vill
vara ett vetenskapligt samfund med afsikt att främja
en viss gren af historisk forskning – personhistorien
– ej blott en förening för samlare af ett särskildt
slags kuriosa. I sammanhang härmed vidröres med lätt
hand det hos den historiska vetenskapens målsmän och
verklige idkare ej alldeles ovanliga »misstroendet»
mot autografsamlare och – låt oss tillägga –
vissa genealogiska och s. k. personhistoriska
författare. Tydligt är, att en hufvudorsak till
denna misstämning är till finnandes i den brist
pä vetenskaplig skolning, som tyvärr allt för ofta
möter hos för öfrigt all aktning värde samlare och
författare på det ifrågavarande området. Den moderna
vetenskapens stränga kraf på kritisk analys och
värdering af källorna, på noggrannhet och exakthet
i afseende på uppgifter, på samvetsgrannt meddelande
af grunderna för gjorda påståenden m. m. synas ännu
icke i önskvärd utsträckning tillämpade på denna
gren af historiskt författarskap. Till följd af
denna brist blir också detta arbete ofta för den
verkliga vetenskapen utan värde eller åtminstone
betydelselösare, än det behöfde vara.
Om hvarje författare på detta område åtminstone
ville hafva godheten att öppet omtala, hvarifrån han
hämtat de uppgifter, han lämnar, vore ändå något,
ja t. o. m. icke så litet vunnet. I själfva verket är
detta en ganska billig begäran. Dilettanten förmenar
visserligen, att hans författareära skulle komma
att lida, om han efterkomme detta anspråk, hvars
berättigande af våra dagars historici och filologer
anses vara själfklart. I verkligheten skulle det
gå alldeles tvärtom. Hans prestige som författare,
som nu bland de sakförståndige är ungefär lika med
noll, skulle då först erhålla fast grund.
Men svarar man – jag vill icke belasta min
framställning med tråkiga noter under texten,
hvilka för öfrigt ingen läser. – – Hvarför just
»tråkiga»? Liksom »skönheten ligger i betraktarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
