Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättelser och tillägg till årg. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den svenske Olaff Duwas vapen. Emellertid meddelar mig
herr arkivarien Thiset, att »Martinius Dues originale
sigil 1364 viser Duernes sedvanlige 0rn og ikke ’en
siddende Fugl’. Tegneren har ganske misforstaaet det
meget medtagne sigil og ved Reproduktionen er hans
Tegning yderligere blevet forvansket.» Det är den
af mig åberopade afbildningen hos Henry Petersen,
Danske adelige sigiller, som här afses. Det var för
mig naturligtvis omöjligt att känna till, att denna
afbildning är oriktig. Genom nu meddelade upplysning
försvinner det sista svaga stödet för antagandet
af ett samband mellan den svenska och den danska
Duwa-ätten.
Den af mig sid. 15 nämnde »herr Peder Nielsen Dues»
sigill finns hos H. Petersen, n. 576, 697. Båda
sigillen visa en örn. »Den 1641 adlede æt Due af
Ølsted-gaard er ætling af den 1505 adlede Henrik
Nielsen Due og diplomet 1641 er kun en Förnyelse
af Adelskabet», meddelar hr Thiset. I tillägg
till Danm. Ad. Aarb. X (s. 541) säges ätten Due af
01stedgaard »vistnok» härstamma från den 1505 adlade
ätten Due.
Till hvad jag sid. 22 yttrat om snedbjälkens
ställning i Ekavapnet och det kungliga Vasa-vapnet
bör tilläggas, att flera andra fall kunna uppvisas,
då bjälken går uppifrån nedåt från vänster till
höger i stället för från höger till vänster. Det
förra förhållandet äger t. ex. rum i det kungliga
Vasa-vapen, som återfinnes på en tapet väfd för
Gustaf Vasa (möjligen af P. de Bucher) och är af
bildadt i Böttigers arbete »Svenska statens samling
af väfda tapeter», D. I, pl. IV, samt därifrån hos
A. Hazelius, Samfundet för Nordiska Museets främjande
1895 ocn 1896, sid. 40, vidare i hjärtskölden till det
kungliga vapnet på en tafla med Karl IX:s porträtt,
afbildad i Sveriges historia från äldsta tid ... 4: 242
samt hos F. U. Wrangel, Svenskt Pantheon,
pl. 9, å ett praktmynt från Johan III:s tid,
afbildadt Sver. hist. 4: 137, i hjärtvapnet till
kungliga vapnet på den stora plansch visande Gustaf
Adolf i kunglig skrud, som är afbildad a. a. 4: 27.
I alla dessa fall torde det dock få anses vara
tecknarens, resp. gravörens fel, att bjälken fått
oriktig ställning. Emellertid förekommer redan under
medeltiden en dylik växling mellan snedbjälke och
hvad man förr kallade ginbalk i samma adliga ätts
vapensköldar; se B. E. Hildebrand, Svenska Sigiller
från Medeltiden I: 72: (under Snedbjelke, A och T);
jfr Personhist. tidskr. V: 76 (under Læma). Huruvida
äfven här växlingen skall anses bero på misstag,
vill jag lämna osagdt.
Till uppsatsen: Bidrag till vår medeltida personhistoria
(sid. 63):
Sid 65 rad 18 nedifrån står: hvarje, läs: en.
» 66 » 11 uppifrån läs: (Silfverstolpe och).
» 68 - - - - läs: »en man som - -».
Den å sid. 64 framställda anmärkningen mot
C. G. Styffes datering af ett medeltidsbref utgår
såsom obefogad, då brefvet är utfärdadt »tiisdaghin
nsest för warfrudagh», icke »warfrudagh»; å rad 22
nedifrån bör sålunda stå: 23 mars 1473.
Jag ber härmed få på det djupaste beklaga det
oförsvarliga förbiseende, som jag gjort mig skyldig
till genom ifrågavarande anmärkning, och ber den af
denna så oberättigade anmärkning drabbade högtärade
forskaren vördsamt om ursäkt.
L. Fr. Läffler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
