Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samuel Triewald och Teutsch-übende Gesellschaft i Hamburg, af Martin Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konversationston verkade vederkvickande ofvanpå den andra
schlesiska skolans tunga, pompösa barockprakt. Att
dess snirklade talesätt och svarfvade komplimanger i
grunden voro lika onaturliga, och att den trots all
sin »sinnrikhet» saknade det förnuftiga innehåll,
som Boileau kräfde i hvarje dikt, det hade man ännu
ej märkt. Så hyllade man i teorien den franskklassiska
smaken, under det att man i praktiken ännu ej afkastat
den preciösa lyrikens bojor.
För Triewald var säkerligen medlemskapet
i Teutsch-übende Gesellschaft af stor
betydelse. Visserligen var han ingen nybörjare,
då han vid 25 års ålder kom till Hamburg. Redan
år 1708 hade han i sin satir »Om dem som inbilla
sig vara poeter» med Boileaus kraf på förnuft
och sanning i dikten dragit i härnad mot allt
det usla tillfällighetsrimmeri, som på hans tid
florerade i Sverige. Äfven hans öfriga tidigare
dikter visa honom som en hänförd lärjunge till
Boileau. Hans andra litteratursatir har direkta
lån från Boileaus »L’Art poétique» och hans »Gamla
Jungfruns beröm», skrifven år 1712, från dennes tionde
satir (»Contre les femmes»). Från samma år daterar
sig hans öfversättning af Boileaus berömda åttonde
satir. Hans senare produktion vittnar om vidare
vyer och en större litterär beläsenhet. Härtill
bidrog säkert i ej ringa män hans medlemskap i
Teutsch-übende Gesellschaft. Här uppläste han sin
första öfversättning från La Motte, ett af dennes
anakreontiska oden. Här lärde han antagligen först
genom sina kamraters öfversättningar känna M:me
Deshoulières. Från hans Hamburgvistelse och tiden
närmast efter datera sig hans tre betydelsefulla
öfversättningar af La Fontaines conter — äfven
»Ålpastejen», som man hittills ansett som en
själfständig dikt, är nämligen blott en öfversättning
af La Fontaines »Paté d’anguilles». Också de öfriga
epigram och smådikter, som han sedermera skulle
öfversatta, tillhöra i stort sedt samma smakriktning
som den man finner företrädd i Teutsch-übende
Gesellschafts »Acta». Det är stundom samma författare
och någon gäng till och med samma stycken, som han
tolkat. Och slutligen var det väl här han först kom i
beröring med den nyaste tyska litteraturen. Canitz,
hvars satir om friheten han öfversatt, stod i
förbindelse med sällskapets medlemmar och skulle
sedermera få till lefnadstecknare J. U. König.
Triewalds verksamhet i Teutsch-übende Gesellschaft
afbröts af att han på hösten 1715 erhöll befallning
att lämna staden. Han inbjöd då sällskapets medlemmar
den 14 augusti till »Abendessen» hos M:r Gobert. Där
upplästes och applåderades en af König
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
