Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till vår medeltida personhistoria (forts.) af L. Fr. Läffler. 4. Johan Svarteprest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköld med ett springande djur (svin?) och oläslig
omskrift» (Silfverstolpe, Sv. Dipl. II: 170).
Af grafstenen får man bekräftelse på att ett
springande (el. gående) svin verkligen var kanikens
adliga vapensköld. Hans världsliga sigill har blifvit
användt som motiv för grafstenen, så att denna har
fullkomligt utseende af ett adligt sigill, endast
med den skillnaden, att i stället för en längs yttre
randen löpande sigillinskrift: Sigillum Johannis
etc. grafversen blifvit insatt. Detta torde väl
vara ett ytterst sällsynt, kanske unikt förhållande
och är så mycket egendomligare i detta fall, då det
är fråga om en prest, som ju i sådan egenskap hade
ett sigill af andlig form. I viss mån kan jämföras
förhållandet med Magnus Johansson Ängels grafsten,
där hans sköld med vapenbild från hans sigill användts
som prydnad. (Pers. Hist. Tidskr. V: 74).
Vapenbilden ett gående eller springande svin bars
under medeltiden af den bekanta ätten Glysing; se
B. Hildebrand, Sv. Sig., Ser. 3, n:r 95 (gående),
273 (springande), o. s. v. Men enligt uppgift af
dr K. H. Karlsson bars detta vapen äfven af andra
ätter.
Under namnet Johannes Svartprest har på senare tider
en man fått en plats i vår litteraturhistoria såsom en
stor predikant men, som jag nu skall visa, alldeles
med orätt. I H. Schucks Svensk Literaturhistoria, I,
1890, s. 176, heter det: »Vår berömdaste predikant
under medeltiden var Johannes Svarteprest,
död 1391 i Vadstena kloster. Af honom finnes en
stor latinsk predikosamling på Upsala bibliotek
(Cod. Serm. 13) ...» Han omtalas ytterligare af
samma litteraturhistoriska författare i dennes
Illustrerad Svensk Litteraturhistoria, I, 1896,
s. 106, där »Johannes Swartprest» och »den väldiga
foliant, som innehåller hans predikningar» omnämnes
och den nämnda predikanten säges »af några samtida
anteckningar att döma» hafva varit den mest berömda af
de många Vadstenamunkar, som uppträdde som predikanter
och homiletiska författare.
Nu är det emellertid att märka, att i Vadstena-diariet
vid år 1391 finnes antecknadt:
»Item, in die sancti Barnabe apostoli obiit frater Johannes Prest, unus de primo
intrantibus religionem Vazsten. qui gratiam magnam habuit prædicandi et ad
prædicandum ferventissimus erat. Hic ab aliquibus dicebatur secundus
Crisostomus, omnem enim bibliam scivit quasi cordetenus. Plura eciam volumina
sermonum tocius anni, tam de sanctis quam de dominicis congregavit & compilavit».
(SRS. I: 1: 104-5.) Öfversättning: »Likaså, på Sankt Barnabas apostelns dag, dog
broder Johannes Prest, en af de första som ingingo i (Birgittin-) orden i Vadstena, som
hade predikans stora nådegåfva och var den ifrigaste att predika. Han kallades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
