Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom kort, sedan hertig Carl kommit under
inflytande af med dem till stor del liktänkande
män, begynte behandlas, väckte däremot hans lifliga
förtrytelse. Såväl med anledning häraf som ock af
andra orsaker uppstod snart ett ytterligt spändt
förhållande emellan honom och en af hans underordnade,
polismästaren Liljensparre, som härvidlag med mycken
benägenhet gick regentens och hans förtrognas
ärenden och i hemlighet från högsta ort mottog
befallningar, hvilka stredo mot förut lämnade
officiella föreskrifter och hvilkas verkställande
af den sin mördade konungs minne svärmiskt hängifne
Armfelt sågs med allt annat än blida ögon.
Den enighet, som till en början synes ägt rum emellan
regenten och hans gustavianskt sinnade rådgifvare,
hade sålunda rätt snart försvunnit. Hertig Carl,
svag och osjälfständig, behärskades inom kort
fullständigt af män, som voro svurna motståndare
till Gustaf III:s statskonst, och lade i dagen
en tydlig afsikt att leda Sveriges öden in på nya
banor. För dessa af den stora revolutionens idéer i
viss mån besjälade statsmän blef det helt naturligt
af vikt att från makten aflägsna den forne konungens
vänner, och särskildt dem bland dessa, hvilka kunde
befaras kraftigt vilja motsätta sig den nya kursens
genomförande. Af alla syntes dem dock förvisso
Armfelt på grund af sitt intima förhållande till den
unge konungen, sin stora popularitet, sin djärfva
tilltagsenhet och sin egenskap af det gustavianska
partiets själfskrifne chef farligast och därför främst
böra bort. Hans fall blef under dylika omständigheter
endast en tidsfråga.
Seende sig småningom beröfvad allt egentligt
inflytande, därtill utsatt för upprepade trakasserier
och förödmjukelser, kunde Armfelt å sin sida ej heller
undgå att snart nog finna ställningen allt annat än
angenäm. Som han länge varit betänkt att för vårdande
af sin starkt angripna hälsa besöka en utländsk
badort, syntes honom nu tillfället härför synnerligen
lämpligt. Han erhöll också utan svårighet en begärd
tjänstledighet på 4 månader och afreste i juli 1792
från fäderneslandet, föga anande, att det skulle
dröja nära 9 år, innan han skulle få återse detsamma.
Öfvertygad om att hans störtande från makten var
oåterkalleligen beslutadt, hade han emellertid
begynt se sig om efter en lämplig reträttplats. En
sådan ansåg han sig också snart hafva funnit i den
lediga generalguvernörsbefattningen i Pommern,
hvadan han lät vederbörande förstå, att han mot
densamma önskade utbyta sitt öfverståthållarskap. Man
skyndade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
