Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra grafstenar, ett till förintelse dömdt personhistoriskt material, af Sune Ambrosiani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Våra grafstenar.
Ett till förintelse dömdt personhistoriskt material.
Af Sune Ambrosiani.
Hvem har väl icke någon gång känt det svida i hjärtat, när
man nödgats på den smala midtgången i någon kyrka beträda de
ofta väl utförda grafminnena öfver några af ortens mera bekanta
män? Från hufvudingången kan man ofta följa en nött fördjupning
hela vägen framåt, som visar den mest begagnade stråten
öfver fädrens grafhällar.
I andra kyrkor har man en gång beslutit sig för att borttaga
de talrika ohygieniska resterna efter århundadens begrafningar
under golfvet. Med dessa hafva de allra flesta stenarna fått göra
sällskap ut på kyrkogården, där de vanligen snarare fått göra
sällskap ut på kyrkogården, där de vanligen snarare fått det sämre
än när de tjänstgjort som golfstenar. De hafva efter omflyttningen
användts till olika ändamål. Omstående figur visar sålunda
en belägenhet, som tyvärr alldeles icke är någon sällsynthet.
Stundom lades de, såsom t. ex. flerestädes på Gottland, längs
murfoten, just där allt öfvervatten från taken mäste träffa marken.
Det kan för sådana stenar egentligen endast blifva en tidsfråga,
när inskrifterna såväl som bildframställningarna eller till äfvetyrs
inläggningarna utplånats eller fyllts. När det på växtkraftiga orter
så småningom inträder öfvervallning, skulle ju detta nästan kunna
nbetraktas som en välgärning, för så vidt den icke komme för sent,
och därmed också kunskapen om stenens plats vore borta.
I vissa trakter, där somliga starka vindar äro förhärskande,
medförande stoft och orenlighet, kan man vanligen iakttaga,
hurusom stenar, resta ute på kyrkogårdarna med den ristade sidan
utsatt för åverkan, helt enkelt förvittra eller inskrifterna utplånas.
Exempel på något dylikt gifva åtskilliga grafstenar i sandstensområdet
på Gottland, ty sandstenen är ofta mera ömtålig för
vinden än annan sten.
På samma ö, där man, trots den rika materialtillgången på
förut ej arbetad sten, haft för vana att lägga de »sämre» stenarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
