Personhistorisk tidskrift / Sjunde årgången 1905 / 121 (1899-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra grafstenar, ett till förintelse dömdt personhistoriskt material, af Sune Ambrosiani

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jättearbete att genomföra att få flyttade alla dessa grafstenar till
en för nötning och vittring skyddad plats, där de dessutom ha
sådant utrymme, att de kunna ses och fotograferas. Särskildt
viktigt måste detta bli i de orter med gammal kultur, där en
senhuggarkonst rentaf under generationer florerat; man kan
nämligen knappat låta sig nöja med att — som det lär ha
händt i en skånsk stad — hvarftals gräfva ned grafstenarna i
jorden, ehuru ett dylikt förfaringssätt otvifvelaktigt måste anses

Grafstenar nedom Klinten på S. Marias kyrkogård, Visby.

konservera dessa grafstenar väl. Hvad skulle icke behöfva göras
t. ex. i Linköpings domkyrka, där golfvet är fylldt med
grafstenar, flera för öfrigt från en tid, 1500-talets senare hälft, som
eljest är svagt reprsenterd genom dylika dokument i den svenska
odlingens historia.

Ofvanstående bild visar en annan samling grafstenar i den
mest olyckliga belägenhet. De stå på Visby domkyrkogård, resta
mot klinten, utsatta ej blott för regnet utan ock för allt vatten,
som silar ned från det skrofliga, spruckna berget. Dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>