Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har sjelf dragit öfwer dig detta onda med din synd: du wisste
det bättre, men gjorde det sämre; du wisste Guds wilja, men
den har du föraktat; du wisste, att det och det war synd, men
du har ändå gjort det o. s. w. Den andra lyder så: det är
för alltid och ewigt förbi, det kan icke hjelpas, kan aldrig
ändras; du är icke en anfäktad kristen, utan en trolös affälling,
som nu lider, det dina gerningar wärda äro o. s. w. Så skall
ock Maria wisserligen hafwa tänkt: Det war du, som skulle hafwa
wårdat detta barn, det har du icke gjort: du har begått den
största synd i werlden; dig war mycket anförtrodt, af dig skall
ock mycket warda utkräfdt; och för det andra: Han är för alltid
förlorad; ty då han icke finnes ibland "wänner och fränder",
hwar skall han då finnas? Omöjligt kan han gå ibland okändt
folk. O, det är förloradt, för alltid förloradt, det älskeliga
barnet, det dyra barnet, det underbarnet; jag skall aldrig mer se
dess ljufwa ansigte, aldrig mer höra dess kära röst o. s. w. Så
skall det hafwa sett ut bestämdt förloradt; och likwäl - barnet
war icke förloradt, det war i godt förwar.
4. Men se, så hårdt och bittert kunde Gud pröfwa sjelfwa
den högst benådade Maria och ändå icke wara wred på henne!
Så mycken skuld kunde hon känna sig hafwa, så för alltid
förlorad kunde hon föreställa sig Jesus wara, och likwäl - han
war icke förlorad. Men på detta sätt har Gud alltid brukat
handla med sina käraste barn. - Huru djupt fördolde sig icke
Kristus för kananeiska qwinnan? Hon går efter honom och beder;
han går undan och tiger; lärjungarna bedja för henne, då
blifwer det wärre, då swarar han sådant, som tyckes wara ett
bestämdt afslag; hon beder åter, då kallar han henne en hund:
"Det är icke höfligt, att taga brödet ifrån barnen och kasta det
för huudarna". Och likwäl, hwilket brinnande kärleksfullt och
willigt hjerta dolde sig icke derunder, som omsider utbröt i de
orden: O, qwinna, din tro är stor, ske dig som du will (Matth.
15: 22-28). - Huru illa såg det icke ut för lärjungarna, då
Kristus togs ifrån dem, fastspikades på ett kors, böjde ned
hufwudet, dog och begrafdes! Då war den lilla tiden inne, då de
skulle icke se honom och skulle gråta och jämra sig (Joh. 16:
16-20); der löpa de om hwarandra på påskmorgonen och söka
blott hans lik, men finna icke ens det. Icke trodde de, att de
skulle samma dag få se honom lefwande; nej, då war han
förlorad för dem:, men likwäl icke förlorad. - Med de twå, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
