- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
32

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gingo till Emaus, gick han hela wägen okänd, ehuru han kunnat
genast uppenbara sig, hwilken han war; men det gör han icke,
utan ger dem endast skriften att betrakta och håller sig sjelf
förborgad i det längsta; och då han ändtligen uppenbarar sig för
dem, då förswinner han i ögonblicket. - För Thomas war han
förlorad ännu åtta dagar längre, men lät honom likwäl omsider
på det närmaste sätt se och taga på sig. - Så handlar Herren
med dem, han älskar. O, att wi en gång kunde lära detta.
Han älskar innerligt, men hemligen; förer de sina underligt, men
nådeligt; är fördold, men trofast. Huru hårdt pröfwade han icke
de gamla fäderna, t. ex. Abraham (1 Mos. 22), Jacob (1 Mos.
32), Josua (Jos. 7: 5-9), David m. fl. Korteligen: det är
just grundregeln i Guds hushållning med sina barn, att han skall
bortdölja sitt ansigte, likasom det ock just derföre är grundregeln
i kristendomen, att tro - tro, utan att se. Att wara en troende
kristen, will just säga, att wara ett barn, med hwilket Gud
dagligen leker den allwarsamma leken: en liten tid - en liten tid,
och I sen mig icke - då han, såsom en moder plägar göra med
sitt barn, än bortdöljer sitt ansigte, än åter wisar det; men den
saliga Pretorius säger, att Herren derwid ofta "klämmer sina
barn så hårdt, att tårarna stå dem i ögonen".

5. Men allt detta gör han till wårt bästa, såsom han
säger: "Eder är nyttigt, att jag bortgår; ty om jag icke bortgår,
så kommer icke Huswalaren till eder" (Joh. 16: 7). Det är
blott med detta sitt bortgående, som han håller oss warma, gör
sig för oss alltid ånyo kär och ljuflig; öfwar wår tro; nödgar oss
till bön, waksamhet och ordets bruk; gör oss skickliga att trösta
och råda andra anfäktade o. s. w. Men isynnerhet är det tron,
bönen, kärleken och waksamheten, som han på detta sätt öfwar
hos oss. När bruden i Höga Wisan war kallsinnig, sömnaktig
och trög att upplåta för brudgummen, så skrämde han henne först
något litet, och så förswann han i ögonblicket, gick bort och
fördolde sig. Deraf uppkom ett så omwändt förhållande,att i stället
för att han förut klappade på hennes dörr, och hon icke ens gjorde
sig mödan att upplåta, så blef det nu hon som sökte honom,
som med mycken omsorg gick omkring och sökte "Wännen", som
hennes själ kär hade, och kunde icke nog beprisa hans ljuflighet
(Höga W. 5 kap.). Så sannas det: edert är nyttigt, att jag
bortgår;
och ändå, så snart det sker oss, ängslas wi och frukta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free