Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Huru en trogen själ affaller och blifwer andligen död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och samma kristen, som förr alltid ryst tillbaka wid dessa läror,
finner dem nu, i frestelsens stund, ganska goda, kloka och sanna.
Och det är wanligen af denna punkt, fallet egentligen beror.
Behålles sanningen i sin renhet, så kan denna återföra själen;
men förloras sanningen, och den arma själen antager djeflaläran
och börjar förswara synden, då är det förbi.
10. Men det finnes andra begär, som ännu mer fint och
oförmärkt borttaga lifwet. Dessa äro de, som hafwa till föremål
något, som i sig sjelft är godt och oskyldigt, men hwilket blifwer
en afgud för hjertat, och derigenom blifwer till döds. Detta
sker, så snart hjertat börjar så hänga wid något annat, än Gud
och hans nåd, att det blifwer den största angelägenheten, upptager
den mesta omsorgen, att dess winnande är den största glädjen
och förnöjelsen, och dess förlorande den största sorgen. Då är
följden alldeles densamma, om saken i sig sjelf är än så oskyldig
och god, som om den wore den ohyggligaste last. Det är en
oskyldig sak att äta kött; men det war blott genom tygellöst begär
efter kött, som Israels barn bortkastade Herren (4 Mos. 11: 20)
och blefwo af Herren nedslagna, hwaraf det rummet heter
"lustgrifter" (v. 34). Det är en oskyldig sak, att hafwa jordagods
eller afwelsgård eller hustru; men då Kristus wille uppgifwa de
hinder, som afhålla själar från Guds rike, så nämnde han dessa
(Luc. 14: 18-24). Att älska fader eller moder är icke blott
oskyldigt, utan befaldt; men "den som älskar fader eller moder
mer än mig", säger Kristus, "kan icke wara min lärjunge", kan
icke ingå i Guds rike. När nu menniskan går i andlig lättja och
säkerhet, huru skulle hon frukta för begär, som hafwa så oskyldiga
föremål! Nej, då ser hon endast på föremålets art och tänker:
det är ju intet ondt, det jag söker; hafwa icke också de heliga haft
jordagods, afwelsgård eller en make; skulle icke jag också få söka
sådant o. s. w., men will aldrig gifwa akt på, om sökandet är
afgudiskt, egenwilligt och sjelfwiskt, om saken så intager själ och
hjerta, att Gud, hans nåd och hans wälbehag blifwa deremot ett
intet, blifwa för obetydliga, för att kunna tillfredsställa och
förnöja själen; nej, derpå ger den arma menniskan icke akt - hon är icke
nog uppriktig mot sig sjelf att undersöka detta. Omsider går det
derhän, att fastän hon äfwen känner, att hon är påtagligen fången
af en afgud och hårdt fängslad, så kan hon likwäl icke mer
göra motstånd, så will hon icke ens wara fri från sin kärlek
dertill; och då - då ser det illa ut med nådelifwet. Härtill wet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
