Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
warningar för den werkliga faran; ja, att de omsider komma derhän,
att så snart något will stöta emot den antinomiska förwillelsen,
de ögonblickligen tillsluta öron och hjerta deremot, och således fly
det gudomliga ordets helsosamma lärdom – förakta ordets
allratydligaste wederläggning af willfarelsen.
Detta sista måste nödwändigt hafwa skett, der någon kan
förblifwa i en antinomisk willfarelse; ty så är hela skriften full
af wederläggning deraf. Man skulle knappt kunna tro, att
någon skulle kunna falla på den besynnerliga meningen, att lagen
icke bör predikas i nya testamentet – någon, som läser skriften
och ju måste se, huru Kristus sjelf och apostlarna så starkt och
så ofta predika lagen. Man skulle knappt tro, att någon, som
älskar och begagnar ordet, kunde falla på den tanken, att Guds
heliga bud, förmaningar, bestraffningar och warningar icke borde
förehållas de trogna, då ju alla de apostoliska brefwen innehålla
sådant, och det just till de "trogna" och "heliga", såsom
apostlarna sjelfwa kalla dem, till hwilka de skrifwa – och då ju den
evangeliska historien wisar, att Kristus fick dagligen straffa och rätta
sina trogna lärjungar och förehålla dem, huru de borde wara;
ty det war och det är, såsom han sade till Petrus, Jacob och
Johannes: Anden är willig, men köttet är swagt (Matth. 26: 41).
Är det icke nog till wederläggning af all antinomisk willfarelse,
om man erinrar, att hela nya testamentet, der Kristus och apostlarna
sjelfwa predika, knappt har ett enda kapitel, der icke något
af lag eller förmaning förekommer? Eller – wisste icke Kristus
och apostlarna det bästa, det rätta predikosättet? – Är det icke
af Kristus och apostlarna wi skola lära, huru det i nya
testamentet bör predikas? War der icke alltid deras regel att predika
dessa tu: "bättring och syndernas förlåtelse ibland alla folk"
(Luc. 24: 47)? – Hafwa de icke alltid 1:o, med lagen förkrossat
och nedslagit allt kött, allt wårt; 2:o, med evangelium tröstat,
hugswalat och helgat de elända; och 3:o, med förmanande,
warnande och bedjande skött och warnat de troende?
Men wi sluta detta med anförande af några ord af Luther.
Uti hans "Sämtliche Werke", 32 B:d, pag. 71 och 72 säger han:
"Det är idel dårskap, hwilket somliga föregifwa, att lagens
predikan wore farlig, emedan den dödar och fördömer. Twärtom,
just dertill har Gud gifwit oss sin lag, att den skall bita, skära,
hugga, slagta och offra den gamla menniskan; ja, den bör
förskräcka den högfärdiga, blinda, säkra gamla Adam, samt wisa
honom synden och döden, deri han ligger, på det han, sålunda
förödmjukad, må förtwifla om sig sjelf och blifwa begärlig efter
nåden".
"Ja, äfwen wi, som nu äro helgade genom nåden, lefwa
dock uti det syndiga köttet, samt måste således, för den qwarblifwande
syndens skull, låta lagen straffa, förskräcka, döda och offra
oss, ända tilldess wi nedmyllas i grafwen. Och bör således lagen
både i början och fortgången, hela lifwet igenom städse förblifwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
