Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en dödande, fördömande, anklagande lag; såsom den hel. Paulus
och wåra böcker så rikligen lära".
På de 2:ne föregående sidorna, 69 och 70, gör Luther
följande klara och wiktiga anmärkningar: "Den, som icke will lära
lagen, han kan icke heller lära något om synden; och då skall folket
icke heller åstunda förlåtelse och nåd, eller ens förstå sig på
sådant, och warder så nåden alldeles onyttig. Ty just det är
nådens werk, att kämpa och segra emot lagen och synden uti oss,
att wi icke måtte förtwifla. Men der man nu icke wet af lag
eller synd, der kan ock nåden intet uträtta. Widare, hwarest
nåden intet gäller, der gäller ock Kristus intet; äfwen är der ingen
Gud, ingen bättring, ingen bön, intet godt werk" o. s. w. [1]
Samma anmärkningar utförer Luther än widare i brefwet
emot antinomerna till E. Güttel, och säger: "Månne någon skulle
tänka, att synden wore något, der ingen lag är? Den, som tager
bort lagen, måste också borttaga synden. Will han låta synden
stå, så måste han fastmera låta lagen stå. Ty i Rom. 5 står:
"Der ingen lag är, der aktas icke synden. Men är der ingen synd,
så är Kristus intet. Ty hwarföre bör han, om det är ingen lag
eller synd, hwarför han måste dö? Häraf ser man (märk), att
djefwulen genom detta swärmeri icke menar borttaga lagen, utan Kristus,
lagens fullbordare. Ty han wet wäl, att Kristus kan snart och
lätteligen blifwa borttagen; men lagen icke så, emedan den är
skrifwen i hjertats grund" (Anföres här Rom. 2: 14, 15; m.m.).
"Men djefwulen umgår dermed, att han må göra menniskorna
säkra och lära dem att (så småningom) akta hwarken lag eller
evangelium, på det, när sådana en gång blifwa hastigt öfwerraskade
af döden och ett ondt samwete, hwilka tillförene warit wana
wid idel ljuf säkerhet, de måtte utan allt råd och all hjelp sjunka
ned till helwetet, såsom de der intet annat hade lärt i Kristus,
än en ljuf säkerhet; hwarföre en sådan förskräckelse wore (för dem)
ett wisst tecken, att Kristus, som måste wara idel sötma, hade
förskjutit och öfwergifwit dem. Detta söker och will djefwulen".
Således, "att de föregifwa, att man måste bruka enahanda
sätt till att predika bättring, nemligen att Kristus har lidit för
oss – emedan kristenheten eljest skulle förföras, helst detta wore
den enda rätta wägen – sådant är alldeles ogrundadt och af
alls intet wärde; utan man bör predika på allehanda sätt, såsom
om Guds hotelser, löften, straff, hjelp och hwad man kan, med
alla skriftens exempel – på det wi må föras till bättring, d. ä.
wåra synders och lagens kännedom; såsom alla profeter, apostlar
och Paulus hafwa gjort".
Ja, ändtligen utropar Luther, likasom trött och förundrad
öfwer denna besynnerliga förwillelse: "Ack min Gud! Kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
