- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
83

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strida emot onda wanor m. m. I samma mån började hon ock
blifwa lugnare; och hon tackade nu ofta sin Gud, att han dragit
henne från werlden. Då jag, sade hon, på söndagsaftnarna satt
med boken, kommo mina förra lekkamrater till mitt fönster och
sade: "Kom med oss, wi wilja leka der och der"; men jag
swarade alltid: "Nej, Gud bjuder mig helga hwilodagen, jag är nu
skild från eder!"

Äfwen hade hon andra tröstande erfarenheter. Hon berättade:
Då jag en gång kom in på en gästgifwaregård, och det
war mörkt i rummet, ropade någon från en säng: "Frukta dig
icke, ty jag är med dig; wik icke af, ty jag är din Gud m. m.,
så säger Gud till dig, barn, som står der wid dörren!" Detta
ord gick genom hela min själ, såsom en Guds röst till mig; helst
som jag wisste, att den ropande icke kände mig, icke wisste, att jag
war en gudsökande själ. Han war t.o.m. en fånig person, som
gick emellan byarna och begärde; men jag tror, att Gud talade
genom honom". - Sedan berättade hon, huru hon for till
Stockholm, der hon wistades ett år. Der war hon ock en särdeles god
och from menniska. En ursinnig qwinna hade en natt hållit på
att med en knif taga lifwet af henne; och likwäl när denna kort
derpå dog, hade hon bekostat hennes begrafning, ehuru hon
hwarken war slägt eller eljest henne förbunden, således af blott godhet.

"Men när jag kom från Stockholm", berättade hon widare,
hade min broder blifwit en kristen. Då sade han mig, att all
min gudlighet war falsk, att jag aldrig hade kommit till tron,
utan tagit tröst uti min fromhet, och således wore en egenrättfärdig
farise; att utan tron är omöjligt täckas Gud o.s.w.
Detta bestyrkte han med så många bibelord, att jag blef fullt
öfwertygad, att det ännu fattades mig tron, samt att tron war
högst nödwändig. Nu började jag med allt allwar winnlägga
mig om tron på Kristus, läste mycket derom och försökte äfwen
tro, så godt jag kunde. Jag köpte mig Luthers postilla samt
många evangeliska böcker. Och jag kan icke klaga, att jag icke
äfwen har tron. Nej, Gud ware lof, nog tror jag. Och något
annat kan jag just icke säga; ty på detta sätt har jag i alla dessa
år fortfarit. Om jag stundom warit i mörker, har min Gud
alltid tröstat mig igen. Såsom jag nu före pingst erfor; jag war
då mycket tung och sorgsen, ty jag kunde icke få något godt af
ordet och tänkte, ait jag icke skulle få någon god helg; men på
pingstlördagsmorgonen waknade jag så glad, och ordet smakade
mig så godt, och jag fick en så ljuflig helg". "Hwaraf fick ni då
tröst?" frågade jag. "War det något Guds ord, som tröstade
eder?" "Nej, jag skall säga hwad min Gud gjorde. Jag hade
en så märkelig dröm på natten. Jag tyckte, att en skön, herrlig
person kom till mig och sade: följ mig. Då förde han mig upp
på ett högt berg, som glänste af idel guld; midt på spetsen stod
förbundets ark; då befallte han mig att gå rundt omkring och se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free