- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
89

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lefwer i en werld, hwarest han blifwer förnekad, wanärad och
hädad; hwarest menniskorna äro i allmänt uppror emot honom;
hwarest laster och brott i wederstyggligaste gestalter beständigt
förtörna honom? - Om du älskar honom öfwer allting, måste icke
detta förbittra ditt bröd och oroa din själ både dag och natt?
David säger: "Jag brinner innan, för de ogudaktigas skull, som
din lag öfwergiwa".

3. Påminn dig dina slägtförhållanden. En menniska -
hwad är en menniska - i anseende till dig? Är hon icke din
broder eller syster? Hafwen I icke en och samme Fader - samma
natur - samma odödlighet? Är du icke skyldig hennne något? Är
hon icke "ben af dina ben och kött af ditt kött"? Är du icke
skyldig henne något? Du måste först förneka slägtskapen, innan du
förnekar din förbindelse till henne. Han war den förste mandråparen,
som utropade: "Skall jag taga wara på min broder?" -
Och hwar och en, som upprepar detta, som swarar på samma sätt,
är icke mindre än en mandråpare uti wår gemensamme Faders
ögon. Och till honom, som yttrade detta, och till honom, som
ännu gör detsamma, swara himmel och jord: "Jo, syndiga
menniska! du skall taga wara på din broder - hans blod ropar eljest
på dig af jorden".

4. Lyssna till det allmänna tänkesättets röst. Huru
uttrycker sig det? Om en menniska wore i fara att förgås, genom
eld eller watten, och du wore i stånd att hjelpa, men icke gjorde
det, skulle icke mensklighetens allmänna röst höja sig att hota och
fördöma dig? Ja, skulle icke ditt eget hjerta fördöma dig, och skulle
du icke blygas så, att du kände dig ringare än en menniska? Och
när du såsom kristen bekänner dig wara känslig för menniskors
timliga fördelar, bör du icke åtminstone hafwa lika mycket känsla
och omsorg för de fördelar, hwilka du likwäl håller oändligen
högre? Men jag må icke anwända mer tid på att öfwertyga i
en sak, hwarom öfwertygelsen måste genast blifwa bestämd.

5. Låtom oss alla gifwa akt derpå, att den pligt, wi nu
betrakta, har till föremål att omwända menniskor till Kristus.
Wi skola icke söka någonting mindre än deras omwändelse.
Härmed tillgår det ofta orätt, och mycket wälment nit blifwer
fruktlöst anwändt, som under en bättre ledning kunde haft de saligaste
följder. Många, som sträfwa för andras bästa, isynnerhet bland
ungdomen, åtnöjas med alltför litet. De wilja förmå dem att
läsa, att bedja, att bortlägga onda wanor, att begagna de
allmänna nådemedlen m. m., och äro dermed mer eller mindre
belåtna, om de för tillfället winna blott detta. Häruti ligger en
hel mängd af willfarelser, som skola slutas med skarors olycksaliga
förwillelse. För att undwika denna wäg, uppställ för dig trenne
fasta punkter.[1]Författaren har framställt dessa blott i twenne punkter. Dessa tre, samt några få andra, äro något bearbetade af Red.

Först, att det är aldrig wäl med en syndare,



[1]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free