Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om syndaren åter icke förnekar, utan medgifwer Guds ords
sanning, så kan du dess bättre förklara och tillämpa den på
honom. Detta kan ske med många olika ord. Att här
omständligare föreskrifwa, huru en kristen må tala, är mindre
ändamålsenligt; ty dels äro syndares tillstånd olika, som redan är
anmärkt, och man får taga syndaren, der han finnes; dels brukar
hwarje kristen helst det sätt att tala till andra, som warit mest
kraftigt på hans eget hjerta - hwilket äfwen är rätt, ty då
talar man bäst, när man talar, det man sjelf känt wigtigt, då
talar man med lif och wärma - och ändtligen, så har ock hwarje
kristen det löftet, att han icke skall tala allena, utan att det skall
warda honom gifwet, det han tala hör; att Gud skall gifwa
honom mun och wisdom etc. Detta är hufwudsaken. Alla försök,
allt talande är förgäfwes, om icke Herren talar, om icke det,som
wi tala, är oss gifwet af Guds Ande; derföre säger åter skriften:
De skola alla wara lärda af Gud, både små och stora.
Hwad det angår, att man måste taga syndaren, der han
finnes, och derifrån utgå, till att ändå föra alla till samma mål,
nemligen en hel omwändelse till Herren, som hafwer köpt dem,
så se wi derför många exempel i skriften. När Kristus talar till
en utwärtes from och lärd Nicodemus (Joh. 3), framhåller han,
hwad som för honom ännu war en främmande sak och dock
nödwändig till saligheten - en ny födelse, (v. 3) wisar, att han
war blind i de wigtigaste stycken (v. 10), att han war jordisk,
köttslig, och kunde icke som sådan uppfara i himmelen. När han
talar med en samaritisk qwinna (Joh. 4), som lefde oordentligt
i afseende på sjette budet, så påpekar han förhållandet med
hennes man samt låter henne förstå sin gudomliga allwetenhet. När
han talade med en lagklok (Luc. 10), som lät höra, huru wäl han
wisste lagen, sade Herren: "Gör det, så får du lefwa". När han
talade till en ung man, som sade sig hafwa alltid hållit lagen,
men hwilken war fängslad af sina egodelar, sade Jesus: "Sälj
bort det du hafwer och gif det åt de fattiga och följ mig""
(Matth. 19:16-22). Johannes Döparen och Paulus, när de talade med
stora herrar, som lefde wällustigt och oordentligt, talade de om
rättfärdighet, om kyskhet och om den tillkommande domen
(Matth. 14:4; Apg. 24:25). Men när en förskräckt fångwaktare i Fi=
lippi ropar: ""Hwad skall iag göra, att jagmåfåewinnerligtlif?""
då fwarade Paulus geuast: "Tro på Herreu Jesus, så warder du
falig" o. f. w. - Men målet, till hwilket Kristus o(^ apostlarna
wil^e föra alla dessa, war ett och detsamma, nenlligen icke blott
en och annan fynds askäggande, utan en hel ny södelse, omwän=
delse; ty Kristus åtnöies icke med den frommaste wandel, utan ny
födelfe. Detta böra wi aldrig förgäta.
Meu att icke alla kristua hafwa lika förmåga och skicklighet
att tala till andras förbättriug, i fölid af olika gåfwor, andlig
ålder, öfning och erfarenhet, gör icke få mycket till faken,^ när blott
hwar och en gör, hwad han kau, .och icke talar mer, äu han af
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
