Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordet och erfarenheten wäl lärt. Gud kan då göra det spädaste
nådebarn, som blott enfaldigt bekänner och bewittnar de första
grundsanningarna, till werktyg i sin hand att wäcka och beweka
de hårdaste hjertan. Och till sådana bemödanden uppmuntra wi
ju endast lefwande kristna, dessa födda prester, som smakat och
erfarit kraften af det goda Guds ord, och derföre kunna tala af
egen erfarenhet, med kärlekens wärma oeh kraft, ja, med Guds
Andes och nåds smörjelse. - Dock är det ganska wigtigt, att en
lefande kristen äfwen bemödar sig att samla i sin fatabur de
redigaste begrepp om läran samt det kraftigaste talesätt till att
dermed tjena sina medmenniskor.
Så t.ex. bör du weta att förklara menniskoslägtets djupa
förderf och hwarje menniskas afgjorda fördömelse utom Kristus;
wisa, hwad Gud oaflåtligen will och kräfwer i sin heliga lag, samt
den rättwisa dom som hwilar öfwer hwar och en själ, hwilken
syndar deremot; wisa så wäl nödwändigheten af en försoning, som
ock allmänligheten, storheten oeh tillräckligheten af den förlossning,
som i Kristus Jesus skedd är; förklara bättringen, syndaångern,
både till dess art och dess ändamål, wisa nemligen, att dess
ändamål endast är, att drifwa syndaren till Kristus, emedan i honom
allena är salighet; att ångern, syndanöden icke tjena att beweka
Gud att gifwa nåd, utan beweka syndaren att emottaga nåd;
att dess art är icke att göra syndaren täckare och wärdigare, utan
twärom eländig, jämmerlig, utblottad på all tröst oeh tillfredsställelse
i sig sjelf, på det han för det första icke skall kunna blifwa
qwar i werlden, fåfängligheten och synden, för det andra icke heller
i sin egen rättfärdighet, utan skall börja sucka,ropa oeh trängta
efter Frälsaren och den oförskyllda nåden i honom - wisa, att
det är trons sak att warseblifwa denna nåd, omfatta den, glädja
sig åt den, att göra Kristus och hans förtjenst till sin egen, till
sin skatt, berömmelse, tröst och salighet; hwaraf frukten blifwer:
ett nytt, ljufligt barnaförtroende och umgänge med Gud; ett nytt,
willigt hjerta, sinne och uppsåt till det goda; ja, nytt tal och nytt
wäsende - hwilket nya hjerta oeh wäsende dagligen tillwäxer och
kallas helgelse. Dessa och flera dylika hufwudsanningar bör du
kunna förklara.
Om nu syndaren gör motstånd, när erkända sanningar tillämpas,
han söker undanflykter och blifwer upprorisk, så begagna
just detta hans motstånd mot sanningen att bewisa för honom
hjärtats förderf och ondska och kasta på honom hela tyngden af
hans answarighet. Ursäktar han sina synder med sin swaghet,
erinra då, att han således är en träl, icke är fri, utan en
bunden träl under synden eller djefwulen, och dessmer behöfwer fly
till Gud. Låt honom icke förfina frågan om gudomligt
öfwerwälde och wår frihet; detta är de dårars lek och de obotfärdigas
undflykt. Hans förebäranden härom äro konstlade och lösliga;
under dem ligger det djupa medwetandet, hwilket han icke kan
undkomna, att han sjelfwilligt emotstår nåden och är fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
