- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
114

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han, som gaf sitt lif för eder, en gång komme till eder och
begärde en dryck watten, skullen I wäl lika willigt gifwa det åt
honom? - Så mena wi", swarade de. Låt se, sade jag då.
Herren Jesus sade och bewisade det i werk och gerning wid
Jacobsbrunnen (Joh. 4), att hans törst, hans mat och dryck war,
att få göra syndare saliga, ja, grofwa syndare, såsom
Samariterna woro, att få förlåta dem deras synder, trösta deras
samveten och föra dem till sitt himmelska rike. Om han komme och
yttrade denna törst till eder, ropande derom, såsom på korset:
"Mig törstar! Giv mig dina synder att bära, borttaga, förlåta, gif
mig ditt onda samwete att trösta, ditt sorgsna hjerta att
hugswala och fröjda" - hwad gjorden I då? - Och de tego. Jo,
fortfor jag, den ena skulle swara: Hwad hafwer jag illa gjort?
Jag har intet ondt samwete, intet sorgset hjerta, jag behöfwer
icke tröst. Den andra kanske så: Jag har alltför många och
swåra synder, de kunna icke förlåtas, jag kan icke tro, att du nu,
redan, will och kan förlåta dem. Och så blefwe Jesu begäran
icke hörd, hans törst icke lisad. Men nu: han kommer ju
werkligen med denna törst för wåra dörrar! Eller säg du min wän!
har han aldrig klappat på ditt hjertas dörr och sagt: Gif mig,
mitt barn, ditt hjerta! Men har du ock willigt gifwit honom det,
samt dina synder och qwal, och blifwit lycklig i hans kärlek? -
Så frågade jag många, och många sade: "Wi hafwa aldrig tänkt på
detta!" - Men du, som detta läser,glöm icke den törstande gästen!
.

Rätta sättet att förwissas om syndernas förlåtelse.



Ett yttrande af superintendenten i Lauenburg, d:r
Eatenhusen, wid den andra allmänna konferens, som Evangelisk-
Lutherska kyrkans medlemmar och wänner höllo i Leipzig i
September 1844.

Då det är en så allmän sjukdom hos oss, att så ringa akta
de ordentliga medlen och grunderna, som Gud gifwit oss till
förwissning om nåden, och deremot söka denna förwissning likasom
ur wädret, i förnimmelser och känslor, så är nedanstående ett
ganska wigtigt stycke. Märkligt är äfwen, att det warit ett
öfwerläggningsämne wid en allmän konferens. Doktorn yttrade:

"Förlidet år war i denna konferens fråga om syndernas
förlåtelse, och huru menniskan skulle komma till wisshet derom. Men
det är klart, att man på ingen annan wäg dertill komma kan,
än sålunda, att menniskan sätter och grundar sin troende
förtröstan ("gläubiges Vertrauen") endast och allenast på det
gudomliga löftet (Guds egen tillsägelse) om syndernas förlåtelse i
Kristus, hwilket genom evangelii predikan henne förehålles och
bewittnas, eller uti aflösningen henne särskildt tillförsäkras och på
henne tillämpas. Och detta Guds löfte bör hon i tron sig
personligen tillegna och emot alla samwetets twifwel och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free