Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det falska och det redliga nitet för Guds sak.
"Hwi är du så nitisk för mig? Gåfwe Gud,
att allt folk profeterade!" Moses.
För dem som weta, att det egentligen är påfwiskt eller just
utmärkande för den romerska påfwens kyrka, att förneka folket
rättighet att läsa och tolka skriften för sig och sina medmenniskor,
skall det wara märkligt att i nedanstående skåda, huru en romersk-
katolsk prest talar om saken, sedan han blifwit omwänd och en
redlig Herrens tjenare. Märkligt är ock, att alltid finna, huru
anden blifwer densamme inom olika kyrkosamfund, blott man
blifwer en sann kristen, blifwer född af samme Ande. Då får
man samma sinne, samma redliga nit om Gud, och då ser man
samma saker i skriften. - Wi hafwa förut (2:a årg.) här sett en
mängd af Luthers yttrande i ämnet; wi hafwa i en föregående
art. i denna årg. sett, huru en prest i reformerta kyrkan i
England talat: nu skola wi ock se, huru en omwänd katolsk prest
skrifwer härom. Det är den evangeliska och förföljda Martin
Boos, som år 1797 skrifwer sålunda:
När några profeterade i lägret, kom Josua och sade: "Min
herre Mose, förbjud dem det! Men Moses sade: Hwi är du så
nitisk för mig? Gåfwe Gud, att allt Herrens folk profeterade och
Herren läte sin Ande komma öfwer dem" (4 Mos.11: 26-29).
Johannes sade: "Mästare, wi sågo en, som utdref djeflar
under ditt namn, och wi förbjödo honom det, efter det han icke
följer med oss. Sade Jesus till honom: Förbjuden honom icke;
ty den der icke emot oss är, han är med oss" (Luc. 9:49,50.
Se äfwen Marc. 9:38-40).
Detta hafwa wi äfwen i sjelfwa werket erfarit. När
lekmän, fulla af Ande och nåd, begynte tala om Kristus och hans
wägar, då lupo många och sade som Josua till Moses:
"Förbjud dem det!" De larmade och ropade: Qwinnor predika i
wråar, i hölador o.s.w. - Andra swarade detsamma, som
Moses och Kristus sade: Gifwe Gud, att alla, icke allenast några
kristna, förde ett sådant tal, i stället för att swärja, ljuga och
försmäda! Gifwe Gud, att alla profeterade och lärde!
Men fastän man redan länge wetat, hwad Johannes och
Moses gåfwo till swar på sådana klagomål, så finnes likwäl ännu
samma falska nit qwar. Fastän man wet, hwad Paulus säger:
"Utsläcken icke Anden! Qwäfwen icke Anden! Förakten icke
profetior!" (1 Thess. 5:19,20), så äflas man likwäl, att göra rakt
motsatsen. Gud låter sin sol uppgå öfwer goda och onda; men
wi wilja förbjuda en annan, att låta sitt ljus lysa, wi wilja,att
man måtte sätta det under skäppan. Hwarföre ser man så illa
ut, att Gud icke binder sin kallelse och sina gåfwor wid oss?
Hwarföre söker man alltid att tillsluta himmelens fönster och att
lägga en damm för Guds stora nådeshaf, så att de lefwande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
