Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4^ n:o 2. ^^ter något ont
^himmelska blomnlor, som wi kalla kristliga dygder, skola wåxa
o(h trifwas.
I^. Så långt ur den anförda predikan. Må den tiena till
att wäcka uppmärksamheten på dellna fina, dolda hemlighet, nem=
ligen wigten af, att Herrens sörbund l)ålla, att icke låta sig på
nytt fångas under träldomens ok. Att sörstå denna hemlighet,
sörstå saran i de mest wålmenta sielsbättringssöretag, är den
allraswåraste konst under solen. Det är en ^onst, som man
nåstan aldrig rätl tror och behiertar, sörrän man redan warit i
faran. Det är dersöre lätt giordt, att man sångas i dessa
snaror. Först når wi se wåra egna stora brister: wi haswa i
wår syndanöd åndtligen sått syn på Jeslts, sått i lwnom srid,
fröid, salighet och en willig ande till allt godt; men då tänka
wi alltid, att wi nu skola så se idel rättsärdighet hos oss, idel
goda ting, då wi i dess stålle ännn så se många brister och
skröpl^gl^eter ; då nn ordet deriemte alltid sordrar endast det
godt är och strasfar dessa brister - si, då är det lätt giordt,
att man saller på den tanken: Nei, nlin tro bär icke god srnkt,
iag fer in, det icke går an att så tro, iag måste söreta.aa nå=
got annat. Men allramäktigast bliswer denna srestelse då, n^^r
också ett werkhelgon kommer och fannar iust detsanlma, som iag
siels redan hnndrade gänger tän^t, och säger sromt och allwar=
ligt, som en ängel: Det år wäl och .godt med tron; meu, men
- se till, att dn icke trott sör snart! Har du tillräckligt ång=
rat dina fynder? Och har du nu bliswit sådan, som Kristns år
o(h som ordet sordrar? Eliest må dn icke tänka, att din tro år
4ättskasfens o. s. w. Då nu det trogna nådebarnet nti ingen=
ting kan wara belåtet med sig, utan alltid tycker sig sör litet
ångra sina synder, samt står långt, långt ester Krisins i helig=
het och långt isrån att wara i allt sådan, som ordet kräswer,
eller ega en sullkomlig lagens fullbordan - hwad år nn natur=
ligare, än att det lemnar sin tro på Kristns och sörsöker göra
en ny båttring*). Och då är det owisst, hwar det stannar
^^^) Det war en ung ftnderande, sont g^nom Guds uuderliga barmher- ^
tighet hade kotnmit till wäckelse, hade äng^^^igt bråkat: nted sin bättring och
^ändtligen funnft: frid och ro och ^alighet i Kristus allena, och nu lesde et^
outsäg^igen saligt ^if i sin ^räl^ares gentenskap. (^n dag fid han l^e^ök a^
en gammal s^om kris^en, som reste genot^ ^^aden t^ch hade hört: out h^ns otn=
wändelse och wille i ^in kärlek o^ glädj^ se hoiu^n^ och tala i^e^ honoi^.
Han berättade nu i glad enfald sina ^ sa^iga e^farenheter, n^en tillade onisi=
der: "Iag fruktar bara, att jag börjat: t:ro för suart: o^ ide nog käut o^
ängrat tnina synder^^. "Ia, ja", fwarade den gamle, ^^det^ ^an nog ^^å wara!^^
Piinkt och slu^^ på talet! ^)nglingen, liksom träffad af en åskstråle, fid ick^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
