Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 ^^^:^ 2. ^^l^er uägot ou^ helgelfeu.
del) hatar tu^tan och ^astar mina ord oakom dig" (Ps. 50). Hår
sordras up^riktighet och sanning. Gnd låter icke gäcka fig!
I8. Afwen för en trogen kristen är det stor fara, om hatl^
någonsin så missbrukar läran om wår sw(lgl)et, att han åswen
nu, sedan l)an kommit till tröft och frid i Kristns, skulle öswer=
gifwa att tånka på en sak, som söresaller honom swår. O nei,
detta duger icke. Man bör alltid täuka på Herreus bnd, till
att derefter göra, sedan man fått sin fulla råttsärdighet och frid
i Kristus. Den krast du icke redan sått, den kan dn dock så.
Hwad som synes dig omöiligt, är sör Herren lätt. På samma
gång Panlus talar om fin swaghet, talar han ock om Gnds
lrast i swagheten: "Då iag swag warder, då warder iag stark;
Gnd år måktig i de swaga" (2 Eor. I2). Dersöre, då du år
glad i din Gud och förwissad om syndernas förlåtelse, bör du
på det sörtroligaste och allwarligaste sätt lågga deu saken, som
är dig för swår, på din hnlde Frålsar^s hierta och bedia om
l^aus k^raft att kunna göra, hwad han äskar, sägande med Augu=
stinus: "^iud mig, Herre, hwad du will; men gis mig siels, hwad
du besaller; du wet, o Herre, att iag siels sörmår allsintet!""–
Men åswen om du aldrig får allt, hwad du i denna wäg begär
(2 Eor. I2: 8, 9), aldrig kan göra allt det ^oda, som du wille,
så är det dock nödigt, att d4t tänker på Herrens bud och beder
derom, på det du genom såd(ln ^fning alltid må hållas i en les=
wande egen erfareuhet af din swaghet, hwilken då werkar den
helsosamma sörödmiukelse, som Gud åsystar, når han lemnar oss
åt öss sielsn)a och åt satan (v. 7). Blotta kuufkapeu om wår
swaghet werkar icke denna förödmiukelse. Och ingenting kan
wara bedröskigare, än når en eliest trogen siäl försaller i sådan
"^andlig lättia, att han icke mer så tånker på Herrens bud, till
att derester göra"", att han sörödmiukas och nedböies as sina
brister. Märl detta wäl! Når en menniska talar om wår slora
wanmakt och wåra brister, men år på samma gång obruten,
sielsbelåten och stolt - o, en skärande syn, en wåmielig röst!
Sådant kommer af såkerhet och lättia. Det år derföre i alla
afseenden wigtigt, att tänka på Gnds wilias görande. T. ex. det
är sannt, wi kunna icke bedia, såsom det bör sig, wi äro osta
tankspridda, tröga och kalla i bönen; det är ock sannt, att den
som i sitt bekymmer ändå trol^ på Kriftus, bör icke misstri^fta^
och gifwa otron rum ; men skulle iag derföre aldrig beswåra mitt
kött n4ed bediande? Bort det! Jag bör ju dock bedja, såsom jag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
