Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7^ n:o 6. Wif^heten om syndernas förlätekse.
höra denna bekännelse (nemligen att en kristen beprisar fin wiss=
het onl fiu beuådning), så korsa de fig och slå emot med händer
och fötter och säga: Gud beware mig för en fådan förmätenhet,
att jag skulle säga, det iag är ett Guds barn; nei, jag will
sörödmjuka mig och erkänna mig blott för en arm syndare -
och Gud skall fe till de ödmjuka!"" - Men skriften säger.. ""Wi
weta, att wi äro sörda från döden till lifwet (I Joh. 3: I^);
""wi weta, att wi äro af sanningen"" (v. I9); ""wi weta,atthan
blifwer i oss"" (v. 24); ""wi weta, att wi äro as Gud" (5: I9^;
""wi weta, att Guds Son år kommen och hafwer giswit oss slnne,
att wi kånna^ den sanna och äro i deu sanna, i hans Son Kri=
stus Jesus" (v. 20). Detta säger, att wi weta - wi weta, att
wi äro Guds barn, haswa syndernas sörlåtelse och det ewiga
lifwet. ""Derför"", säger åter Luther, ""skola wi beskita oss, att
wi grundligen med rot och allt må upprycka den skadligafte will=
sarelse, med hwilken hela werlden är förförd, nemligen den tau=
ken, att menniskan icke skall weta, om hon är uti eller utomnå=
den"" (Luth. Förkl. öfw. Ep. till de Galater, kap. 4, v. 6).
Men denna willsarelse kommer^icke från sörståndet utan srån
hjertat; icke srån någon dunkelhet, ty skriften talar öfwerallt så
tydligt hårom, utan af hjertats obotfärdighet. De, som icke sielf=
wa ega eller söka denna wissl^et onl Guds nåd, wilia derföre för=
neka dess möilighet. Och om nlan ån icke förnekar denna wiss=
het, år det likwäl, såsom förut är sagdt, intet godt tecken, när
man icke skyndsamligen söker den, utan åtnöies med stn owisshet.
Helt annat är det, att^ cn, som söker efter förwissning, icke alltid
straxt winner den och icke bör derföre misströsta. Men att icke
föka wisshet om Guds nåd, det är alltid säkerhetens tecken.
2. För det andra: om en siäl ock är redlig, hungrar och
törstar efter rättfärdighet, är det dock en stor brist och skada i hela
hans kristendom, om han står i owisshet on4 sin benådning. Det
är fannt, han kan wål haswa nåd; det är fannt, hwad Luther
fåger, att ""fyndernas förlåtelfe är tweggehanda: dels hemlighos
Gud, dels för fiälen känd och uppenbarad". Att Kristus hade
förut förlåtit synderskan, som låg wid hans fötter, och meddelat
detta för Simeon, förrän han wände fig till henne och fade:
""dina fynder förlåtas dig" (Lue. 7) - att fåledes en nådehul^g=
rig siäl har syndernas sörlåtelse, förrän hou wet det eller tror
det, ty faliga äro de, fonl hungra och törfta efter rättfärdigheten
- detta är fannt., men rätt wäl är det aldrig, förrän fiålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
