Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2^ ^ranze^eo ^pier^.
skull ösweraiswa sader, moder, bröder, systrar, ia, sitt e^et lif,
han kan icke wara miu läriun.ge.""
Men det, som warit swå^t att sörstå, är den omständi.al^eten,
at^ det ser ut, som hade han hungrat efter nåd att tro, t^eb lik^
wäl icke fått den. ^ltt han l^egått synd emot den l)elige Ande
(den synd, som aldrig kan förl^tas), kan icke as deuna^ histori^^
se^, ehurn han siels i^ sin sörtn^iskan påstod det. Ty till denn^
synd f^r^r^^^, att as fri, up^fåtlig fie^dfk^p en^ot Herren oeh ^an^
^^^rk förfmåda. Om Spie^a genom sin s^rtwifla^ och otro ot^=
sider k^^l^^4it till sådant sinn^ oeh då begått denn^ s^^d, ^et är
wä^ möilig^^; men, war detta werkligt, ^tt l)at^ kommit till det
sinnet, då ^^^^ar det icke werkligt, att l)an ännu ön^ade oeh hung=
rade ester ^^åd. War det san^nt, att han l)nngrade ester nåd, ^å
war det icke sannt, att han bade begått synd emot den l^el^g^^
At^de, att l)an war as (Gud förkastad oeh såsom fådau gick sör=
lorad. -^ Nu, l^wad ^om är ^is^^are äu ^llt anl^at är, att inge^^
synd är så stor, att icke Kristi sört^ienst ri^ligen öfwerwäger den.
- Han ""l)afwer nndsått gåsn^or sör nlenniskorna, de affälliga ock,^
att Herren (Gno s^all ändå bliswa der^^ (Ps. 6^: I9). Pet^u^
hade be.^ått samnla syl^d so^^l ^p^iera, ^^örnekat, sn)^rit^ och för=
dannat fig på, att l^an ieke kände sin Frälsare,^ oel) likwål sick ^^an
nåd. Ja, om sielfwa Judas hade kunnat n)ända sig till nåda=
s^o^en, hade äswen han fått näd (Es. 4: I8; Hes. 33: II). Li^^^
fäkert är det, att den, som begär, hnngrar oe^ törstar efter Anden^
nåd att kunna tro, redan l)ar densamma oeh skall warda mätt(^^^
(^^^attl). .^: 6; Lne. II: I3).
Af allt detta sölier, att ingenting är så wi^t och tydligt
1^tn denne man,^ so^^ ait l^(^n .aior^e sig olyck^ig genom sin e^en^
sit^^ni.aa otro, sitt sörakt s^r ^errens nådes^il^bud, sitt enträgna
widh^allande wid det han fiels kände. Det är alldeles tyd^igt af
berätte^sen, att när han sade sig wilia tro, betydde det twärton^^,
att han wille känna ock) icke tro. Hans ord woro dessa: ""On4
iaa l^lott knnde ^änna (^uds kärlek i mitt hierta; men ia.a kän=
ner, att Gud är min siende". Der stär: "Han åberopade sin
inre känsla, st^m ^ade l)onom, att l)an sör (^lltid skulle sörb^iswa
i denna hierte^örl^ärdelse." Han sade: ""Då i(^g ^nderskre^ sörne^^
ke^sen, kände iag en förfärli.a makt, som sor in i min wil^elras^
o(^h i hela mit^ kr^ppsliga wäsende^^ m. m. Wid sådana k^ns^o^
^ oeh inl^illningar l^öll han sig nu så sast, att allt, hwad Gl^d sagt^
war deremot ett intet. -^ Korteligen, det står t^å o4d i han^
historia^^ som idkeligen återkomma: iag - känne^. Att trotwärt=
^mot känslan, tro på Guds ord allena, derom finnes ^cke ett ord
i hela h^ns ^)istoria. Nu är det inst de^ u^märkande i tron, att
man twärtemot känslan och sin egen owårdigl)et grnndar sig s(lst
på Herrens ord. Detta war det, som i synnerhet sattade^ de^^^
arme mannen. (Genom sin sielswiskhet stridde han emot nåden,
böll Kris^us och hans b^od för ett intet och giorde så Guo till
lingare. Att han således nu war en Jud(^s och Kain, det war
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
