Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
sannt; men att de^s^4 eller han woro sör s^ndens swårhet af Gud
s^rkastade, och i sölid as en sådan Guds förkas^elsedom måste gå
sör^orade, det war icke sannt. Utan det, som sördömde de^,war
otron - war det som står i Syr. 2: ""^e dem, som sörtwifla på
Gud! - Hwilken är någon ti^^ as l)o^lom försmadd, som hon^n4
^kallat haswer? Ty Herren år nådelig och barmhertig o(^ för^^
^åter synderna oeh hielper i nöd. We de förtwi^ade; ^y de tro
intet; dersöre warda de ock intet beskärn^ade."" Widare å^ det ock
san^lt, hwad Spiera siels sade, att när han tycktes önska oeh
bedia om tro, så war detta icke med werklig mening ; ty han hade
det redan såsom asgiordt i hiertat, att han dock aldrig sku^e så
nåd. -^ ^å långt må wi gå i wår so^skning. Gå wi länare
o^ wili(l klart sörstå, huru mycket son^ år menniskas werk elle^^
(Guds wer^^ m. ^^., så är detta ett wådligt öswerdäd as o^ss. Wi
måste åtnöia os^ med skristen^ egna ord, som oestämdt lära, att
(^d ill ingen syndares död, men att menniskan .aenom otro
sjelf gör f^g oly(^lig.
Wi sluta detta med nå^r(l o^d as Lnther om Jndas och
P^ ^edan han först wisat skilnadel^ mella^^ deras synder,
l)wilken skilnad bestod e.aen^ligen i deras finne, säger l^^n: "Nu,
ehuruwäl sådau åtskilnad år på synder, och utan tn)iswe^ den
sn^årare mer trycker och tränger s^niwetet, så skal^^ dock menniskan,
wrede, icke döm(l om förlåtelsen ock^ nåden efier^ syndernas stor=
lek o(^ åtskilnad; ty alla synder äro oss allt för swåra, äswen
^en l^insta. - -^ ^å kan o^ dieswulen en enda synd, f^mdock
i(^e är ^en största, så hö.at uppdlåsa, ^tt ett blödigt, sörskräckt
l^ierta tänker, det in.aen ^enniska ^å iorden hafwer giort så
swår synd.
"^I^tan det skola wi as evangelii lära om Guds Sons nåd
^^eta och sast h^lla, att uåden är mäktigare än a^a fynder.
Oeh dersöre stär der Gl^ds ^rd och löste, att ingen sör syndens
sknll skall missirösta oeh sörtwifla, nian förse sig med all nad hos
(Gud genom Herren ^ristus.
"Här skilia sig nu Jndas och Petrus. Ty Judas ser en^^as^
på syndernas stoi^lek, saller i sörtwiflan och tänker: Det är i
ewighet hwarken hielp eller råd - och går så bort oel^ hänger
sig ^i^els. ^wi så? Jo dersöl^e, att han l^ade föraktat ^nds o^d
o^ ^cke bättrat sig deras; sördensknll, når han nu hehösde^ tröst
oeh icke hade ordet, wille i^e heller genom tron wända sig till
Fr^lsaren, så war det omöiligt, att honom knnde hulpet warda.
Petrns åter hade skiti^are hört och båttre betraktat Kristi ord.
Fördensknll, när nll nöden år sör handen, tager han det ännu
för sig o. s. w.
^^Sådana exempel har mau ^era. David giorde ett sörskräck=
^igt sall och syndade fwårare än konung Saul, då denne sörst
oegynte att falla. Hwadan kom det då, att Sanl tager lifwet
^^s sig, men David bliswer frälst? Swar: Saul hade icke Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
