Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 Se^latsen öfwer lifwets l^a^.
ningar, så (ltt alla fin.go no.a göra med att pumpa, sör att hålla
s^eppet os^an ^attnet, oaktad^ styrmannen ånnu icke willetillstå,
att saran war så stor. Men nu wille de sörutnämuda, as sruk=
t^n betagna, alldeles i(^e låta tillsredsställa sig genom nå.qra före=
s^^ällningar; oeh då styrmannen i^!^e wille höra något^ om (^tt
lemna skeppet ^ch (^tt sä^ta^ öswer^ på wårt, hwilket han sörkl^=
rade s^r ^rin4ligt och onödigt, få satte de fielswa nt båten, ka=
s^^ade sig i densat4^nla samt medtogo så mån.aa, son4 wille sölia
^^4ed, hwarpå de^ lös.^iorde båten och kommo, ^isserligen me^ ^
sara, dock lyckligt öf^er til^ ^^, hwarest de med ^ärlek bleswo
emottagna och sågo sig nu i säke^^e^. - Kort derefter såg ia.q^
(^^tt Filofofien ^randade på Api^^ia^ (otrons) k^ippa, hwarest
sör att rädda sig^ p^ etl och a4^nat af wraket, som de i nöden
^^^tnde få fatt llti^ Nå.gra bleswo as ^år menniskokåre styrman
råddade på wårt skepp,^ och han hade all möilig möda osparad
sör att sä ännu slera räddade; men son4 skep^et hade askägsna^
s^^g allt sör långt isrån oss, då det stötte på klippan, så lunde, i
(^nseende till den ännu fortsarande stormen, t^wärr icke många
räddas.
Ester allt detta så.a iag Skrymtareu hålla si.g något l4är=
mare intill oss. As allafiknade de^ta skepp mest wårt, ^ch man
knnde se, att det ^^^ar bygdt efter samn4a n4odell. På något as=
s^^ånd kunde ma^^ ock knappast känna ^ei^ isrån hwarand4^a. Men
l)uru godt det än ^åg ut nt^^ärtes, sörsäkrade dock wårt skeppsso^k,
a^t det i det ^esta war l)ygdt as hal^ruttet och maskstunget trä
^^^ att^ det omöili^en sknlle knnna lyckli.at sullborda resan. Emel=
le^tid seglade dei ^nnn, sedan de andl^(l twå gått under, stolt på
l^öliorna oeh syntes ä^nn ^cke haswa tagit synnerlig skad(^. Men
faran wa^ oe^få ie^e ännn sörbi. Sto^men ^ortsor att rasa med
n4ycken l)äf^ighet, oeh som natten nn tillika öfwerföll of^, och ett
söifärligt åskwäder uppkom, som upplyste bimmelen med täta
l^lixtar, så syntes båda skeppen befinna si.^ uti den wådligaste sör=
sattning. Till ock^ med på wärt skepp, s^m hållit sig bäst as a^a,
l)egynte en del att blisw(^ l)äpna, oeh i^g måste tillstå, att iag
war en ibland dessa, oaktadt att ^et^ förr omtalta mannen s^
krastigt hade tröstat mi.a, oeh ^^a^^ tillika hade se^t så stora pros
pä wår ersarne styrmans^ nppmår^samhet och ski^lighet. Men inst
när wårt l^ekymmer ^ar som störsi, blefwo wi åter hastigt styrkta
i wårt mod, då en röst hel^^ of^rmodadi ropade till oss:""Frnkten
eder intet! Styrmannen är siels wid rodret"". Den ene as oss
n^^muntrade seda^^ den andre, så godt han kunde. Kom der en
bölia, som öswerskölide oss, och en eller ann(^n begynte att ropa
as fruktan: "Nu är det ute med oss", sä tröstade honom någon
hroder och sade: "Hörde du icke hwad rösten sade: Styrmannen
år siels wid r^dret; också komma wi iu, ehuru under storm ^eh
owäder, allt närmare den önskade hamnen"". Wi blefwo dersöre
stilla i hoppet, ehuru åskdundret iust nu skallrade öswer wåra hns=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
