Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Blodhunden! Om jag ändå tagit revolvern
med! tänkte han. Och han vände och sprang neråt
vägen, som ledde mot Elvirelund, endast några sten-
kast från Kågeholm.
Flyende villebråd är blodhundens byte. Också
var hunden framme i blinken och måttade ett hugg
mot Wallbergs strupe, men den starke statarens
långa arm föll som en klubba på odjurets skalle.
Doggen tuggade fradga och bet och slet, trasade
sönder Wallbergs hand och kläder och syntes ett
ögonblick afgå med segern. Då träffade en väldig
stöfvelspark det ilskna kräket i underlifvet med
sådan kraft, att det blef några minuters andrum.
Borta var Wallberg, springande för brinnande lifvet,
han visste knappt åt hvilket håll . . .
Doggen förföljde icke längre och därmed sak-
tade Wallberg farten. Trots det återvändande ruset
förstod han sig vara i närheten af Elvirelund. Han
såg ett ljus och en stuga. Med boken under armen
stod han och försökte fatta ett beslut. Skulle han
gå in och riskera att på nytt bli utkörd? . . . Det
vore hälvete! . . .
Så vaggade han bort till en liten stack fjor-
gammal halm vid uthusväggen och här kröp han
ihop, hämmande blodflödét å handen med sin näs-
duk. Han var rusig och dödstrött och då somnar
man fort, utan att besväras af lägrets omilda egen-
skaper.
— Far, det ligger en karl härute. Han ser
slagen och blodig ut! utropade en ung flicka bittida
den andra morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
