Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vaksamhet och strid (38—50) - 47. På plogspetsen eller Mitt emellan Kristus och världen - 48. Skeppen brända eller Herrens för evigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
man bliva salig en gång, ja även nu bör man höra
Kristus och de kristna till men icke därför lämna
världens gamla goda seder. Måttligt bör det vara
åt bägge hållen, det är bekvämast.
Emot detta, som ju låter så vackert, sätter nu
Kristus sitt bestämda: Den som icke är med mig,
han är emot mig; den som icke församlar med mig,
han förskingrar. Och sanningen av detta se vi ju
uppenbart omkring oss. Den som alltjämt ville vara
en måttlig och, som det hette så vackert, lugn och
sansad kristen, snart är han borta, affallen och död
i synden. Och även om han till det yttre bliver
kvar bland de troende, så är han utan nytta för
Kristi sak. Han går som en nolla genom tiden
och finner i de flesta fall himmelens dörr stängd
för sig vid evighetens inträde. O, huru förskräckligt!
O Jesus, du som förmår det, väck oss till allvarlig
besinning! Framför allt fräls oss från jämkandets
och halverandets gruvliga fara!
48
Skeppen brända
eller
Herrens for evigt.
Om flera romerska fältherrar berättas:
I följd av Italiens läge — till större delen
kringflutet av Medelhavet — måste krigsfolket oftast
föras över på skepp till de länder, som skulle
bekrigas. Ofta voro dessa bebodda av mycket grymma
fiender. För att då hindra soldaterna att fly
tillbaka, när de fördes mot dessa fiender, plägade
fältherrarne bränna upp skeppen bakom soldatemas rygg.
Blott ett val stod då kvar: segra eller dö, Ty vända
om utan skepp var ju omöjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
