Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Guds folks trygghet (56—60) - 57. En lutande vägg eller »Såsom de där dö, och si, vi leva»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
ringaste, såsom till döden dömda, ty vi hava blivit
ett skådespel (det man gycklar med eller förlustår
sig över) för världen, både för änglar och människor.
Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i
Kristus; vi svaga, men I starka; I ärade men vi
föraktade. Och i 2 Kor. 12 kap. talar han om
uppryckningen till tredje himmelen och pålen i köttet.
Med denna påle kan icke förstås annat än ett svårt
lidande, brist på kraft eller dylikt. Ty efteråt säger
han: Därför vill jag helst berömma mig av mina
svagheter, på det att Kristi kraft må vila över mig.
Ty när jag är svag, så är jag stark. På ett annat
ställe omtalar han, huru han varit betungad, utöver
förmåga, så att han ock misströstade om livet. Ja
han hade det besked inom sig, att han skulle dö.
Detta skedde, på det att han icke skulle förtrösta
på sig sj&lv utan på Gud, som uppväcker från
de döda.
Alltså en kristen, även en av Kristus utvald
apostel är vissa tider lik en lutande vägg och en
remnad mur. Dock märk: vissa tider. Ty lika orätt
hava de som påstå, att en kristen alltid är sådan.
Annat visar de heligas exempel. De hava andra
tider jublat av fröjd samt varit starka och modiga
som lejon. Detta är starkhetstiderna, då de sett vad
de haft i Herren. En kristens liv är icke att
jämföra med ett dött och stillastående ting, utan det är
fullt av omväxling. Han är än så och än så, än
svag och än stark. Därför är han ett stort olöst
problem, en gåta för alla. Ingen mer än Gud
förstår sig riktigt på honom, han som har fött och
omskapat honom med sin ande.
Att nu hava en sådan lutande ställning genom
något det man vet vara Guds förande med en, det
är icke det svåraste. Men o, när orsaken är egen
skröplighet och synd! Allra förfärligast är det, när
orsaken är en begången synd, den människor varken
vilja eller kunna glömma. Då blir läget ofta så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
