Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Namnen Peder och Björn hade gått skiftevis i många
släktled. Gossen skulle således heta Björn, men modern
ville äntligen få ett »stjern» tillagt, och så döptes han till
Björnstjern.[1] Själv lade Björnstjern senare till ett e.
Fru Karoline Björnson berättar att när de som
nyförlovade reste till Næssets prästgård hörde de folk på
bryggorna säga »der er han Björnstjern». Det namnet torde
han alltså ha burit i hela sin barndom.
Under de två första åren säger han sig ha varit »svag
og ussel». När han var ett år gammal blev han farligt
sjuk. I brist på läkare i trakten, sändes bud efter en
märklig gammal man, som gällde för orakel vid
sjukdomsfall. Släden kom tom tillbaka med hälsning att »Den gutten
blir nok frisk igjen nu. For naar den gutten engang dør,
da blir det landesorg» — en spådom som till fullo
besannades.
Björgan låg på en enslig, folktom och ödslig plats, och
barnet levde där sina första sex år. Redan då var hans
längtan efter människor stark. Han berättar i Blakken hur
han, stående på ett bord vid fönstret, med längtan såg efter
skidlöparna som susade ned mot dalen och skridskoåkarna
nere på älven, och hur livligt det plötsligen blev på den
ensliga gården när lappar kommo farande med renar, och
kröpo ut ur sina pulkor[2] för att sälja renkött.
Det fanns inga barn på Björgan. Gossens första lekkamrat
blev därför hästen Blakken, vars historia Björnson
förtäljer i berättelsen med samma namn. Snart fick han dock
tre kamrater till, en hund, en katt och en gris. »Jeg gav
jo disse Kammerater alt det, jeg selv syntes om, saaledes
bar jeg en Sølvsked til Grisen, for at den skulde spise
penere, den forsøgte ogsaa — d. v. s. at spise Sølvskeden.»
När han gick med föräldrarna på besök till folk nere i dalen
följde honom denna hans första och trogna vänkrets, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
