- Project Runeberg -  Pionjärer / Björnstjerne Björnson ; Diktaren, Hövdingen, Politikern, Människan del I /
8

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON

förare han var, och samtliga blevo trakterade var och en
på sitt vis.

Minnet av den ensamma fjällgården med sin utsikt över
två dalar fäste sig så starkt i barnasjälen att det går igen
i Björnsons första drama Mellem Slagene. Vintern där
uppe var oerhört kall. Ej ens korn kunde växa där, och
fadern måste köra med mask för ansiktet när han färdades
bort till annexet.

Folket var vilt och slagslystet. Pastoratet hade måst stå
ledigt i flera år, då ingen präst vågat sig dit sedan den
siste flydde därifrån. Men i Peder Björnson hoppades
vederbörande att ha funnit en överman i styrka och mod, varför
han fick pastoratet.

Efter ett första försök av bygdens starkaste slagskämpe
att lära prästen hur det brukades bär, tordes ingen mer
ta ett nappatag med församlingens herde. Gossen, som
bevittnade den lika våldsamma som avgörande händelsen, fick
en djup och aldrig minskad beundran för sin fars ofantliga
styrka, som fadern själv dock ansåg vara obetydlig i
jämförelse med sin fars. »Han var stærk», sade han.

När Björnson var sex år flyttade familjen till Næssets
prästgård i Komsdalen, där fadern fått pastorat. Då
förlorade han sina kära djiirkamrater utom den käraste av
dem alla, Blakken, som gjorde tjänst som dragare vid
flyttningen. Färden var vågsam nog vintertid, på vägar som gingo
på fjällbranten. Nere vid Sundalseren mötte gossen för första
gången havetr svart och upprört. Det tedde sig hemskt för
honom. Langfjorden var barsk och instängd med höga fjäll
omkring.

Senare skulle han dock få annan syn på fjorden som
han besjungit i dikten Homsdalen så att den blir
liksom ett med honom själv: »kjenner du fjorden, kjenner
du folket».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bjornson1/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free