- Project Runeberg -  Pionjärer / Björnstjerne Björnson ; Diktaren, Hövdingen, Politikern, Människan del I /
14

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade krig, och det var dyrtid i landet m. m. Genast satte
Björnson och vännen Lindseth[1] in i stadens tidning ett
flammande upprop »Frihedens tale till Moldenserne»,
Björnsons första tidningsartikel, undertecknat »Friheden», där
gudinnan utropar »nu, naar alle folk afkaste despotiets
feige aag, skal nu nordmanden glemme mig? Nej, nej!
Lader man ikke kunde anvende paa eder!

Til frihed var I baaren,
I stolte norske mænd!
Deri kom saa sød om vaaren,
saa hurtig svandt den hen.


Nu, da I skulde festligholde eders fribedsdag... da
trækker I eder tilbage... Ve eder!»

Den frihetsälskande ynglingen levde i en annan värld än
småstadens av näringsbekymmer upptagna konservativa
borgare. Han levde i feberspänning, skiftande mellan hopp och
sorg allt eftersom frihetens sak vann eller förlorade i
världspolitiken, han sjöng och blåste flöjt, som han lärt av en
utländsk sjöman och han diktade, förutom mycket annat
som upptog tid och tankar, däribland att uppelda hela den
lilla skolan för Ungerns frihetskamp.

I det hela var det något oppositionellt hos honom, som
gjorde honom en smula misshaglig både för en och annan
lärare och åtskilligt gott folk, som till och med kunde
betrakta honom som en farlig pojke.

En förödmjukelse, som en honom obevågen lärare ville
tillfoga honom, gjorde ett hastigt slut på hans Moldetid.
Han hade nämligen förnyade gånger glömt sin
anmärkningsbok hemma och nu ville läraren straffa honom härför med
att »gå under oket», d. v. s. att med djupt nedböjt huvud
gå under lärarens utsträckta arm. Den av självkänsla
uppfyllda ynglingen tog sig mycket när av denna skam,
lämnade beslutsamt skolan och gick till fots den sex mil långa
vägen hem, i snösörja och eländigt väglag.

[1] Senare distriktsläkare i Tønsberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bjornson1/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free