Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
laurbærkrans. Jeg för et par steg tilbage, hun tog jo frem
min hemmelige tanke for at krone den, jeg saa en
folke-genius i hende, som vilde fæste Øieblikkets opbrusning i
min sjæl til alvor og arbeide... Jeg stod naglet fæst til
stedet, hun forlegen over min forlegenhed ... og da jeg ...
spurgte hende, næsten barsk, hvorfor hun netop gav mig
kransen, blev den lille ræd og to tanter maatte til med
den oplysning, at de havde bestemt, hun maatte give den
til den norske student, som hun syntes bedst om.’ Dette
fortolkede jeg paa min maade... en høiere magt havde
drevet hende til mig, jeg satte kransen paa min hue saa
sikker, som havde den været rakt mig i en drøm, og jeg
var vaagnet med den i mine hænder.» »Jeg gjorde mig selv
det Løfte, at naar jeg kom hjem, vilde jeg hive alle Aviser
overbord og atter prøve om jeg ikke var digter. Nu kom,
syntes det mig, med nyt liv, nye evner.»
När han kom tillbaka till Kristiania sov han först i tre
dygn med korta mellanrum för måltiderna och skrev så
sina reseintryck med så mycket liv och färg att de väckte
stort uppseende.
Så for han hem till prästgården, uttänkte, skrev och
renskrev på fjorton dagar det första helt norska
skådespelet, Mellem Slagene. Uppfylld av levande beundran för
Sveriges stora, historiska minnen drevs han att genast
framvisa vad slags hjältar Norge hade haft.
Han hade blivit djupt imponerad av att i
Riddarholmskyrkan och Uppsala domkyrka stå vid hjältekonungars kista,
och, av att se i museer kläder och vapen som de burit.
Han säger tjugutals år därefter »... Jeg havde aldrig tænkt
mig at kunne staa saa nær en stor tids historie.» I ett
sådant ögonblick sade han till sig själv att det svenska
folket är ett stort folk, »et af de störste, historien kan
fortælle om, ja i forhold til virkemidlerne og tiden, hvori
det virkede maaske det største» och att »naar det svenske
folk midt imellem disse minder gaar en jevn, borgerlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
