Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Björnson kände all oförrätt, varhelst den begicks, som
ett personligt lidande. Ett uttryck för detta var hans gripande
dikt i maj 1903: Ved mottagelsen af siste post fra
Finland. »Det klager hitover fra skogen.»
På samma sätt led han med slovaker och ruthener och
alla andra som voro undertryckta. Övervåld och våldsmakt
var honom alltid lika förhatliga även när handlingen ville
främja ett i och för sig gott mål såsom t. ex. när Elias
Sang spränger sig själv och arbetsgivarna i luften i Over
Ævne II. Björnson låter då systern, Rakel säga »... naar
Godheden kaster med Dynamit, hvad er saa godt, og hvad
er saa ondt? Det største ved Godheden er at den er skabende.
Den lægger til af sit eget, saa der blir Glæde, kanske
Overskud i andres Vilje.»
1903 mottog Björnson Nobelpriset i Stockholm och höll
där ett lysande och intressant tal. Han kände detta pris
inte blott som en utmärkelse åt honom som diktare, utan
som en vänlighet mot det norska folket, på vilken han satte
stort värde. Han hyllades med fackeltåg och mottogs vackert
av nästan hela pressen i Sverige.
I norska pressen framkastades sedan en beskyllning, att
han var köpt av svenskarna och fick sin lön för att han
gjort unionspolitisk frontförändring.
Detta gick honom djupt till sinnes, och han meddelar
att han fick underrättelsen om att Nobelpriset tilldelats
honom innan han skilt sig från vänsterns ledning i
unionssaken. Hans »frontförändring» var 11 år gammal, menade
han, ty då började han med sin fordran på förhandling i
unionssaken. Han hade aldrig uppgivit ett enda av de
nationella krav han hade uppställt, endast på senare tid
haft sin egen, från vänsterpolitikernas avvikande mening om
vilken väg som bäst skulle föra till målet. Han ville ha
ändrad taktik, det var allt.
Det kan ju ej förundra om den som i hela sitt liv, gång på
gång oavlåtligen hänsynslöst och omutligt vedervågat både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
