Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
i dets liv, har sunget dets kjærlighed, tolket dets sorger,
pisket dets laster, har henrevet og egget, splittet og samlet
... Om han var nær eller fjern ... altid vaagede han med
sit lydhøre ere over hver bevægelse i det hjemlige liv, pegte
og raabte, trampede ned eller hegnede... Stort eller lidet
— han har været allesteds nærværende... Og midt i
dagens hede strid byggede han et digtningens slot, saa stort
og straalende, at det giver gjenskin over alle land... Naar
engang.. . Björnsons rost vil forstumme... vil det føles
som hele maskineriet herhjemme stanser; men saalænge
der gives nordmænd, der ’elsker dette landet’, saa længe
vil hans navn leve og omsluttes med kjærlighed.»
I. B. Halvorsen skriver att Björnson har »til trods for
sin stærke Selvstændighed altid følt sig som Organ, det
har været ham som om et helt Folk fik Mæle gjennem
ham. Han har følt sig baaret af sit Folk, af dets Historie,
dets Fortid, dets Bestræbelser rundt omkring ham, og han
har talt i Kraft af denne Følelse.»
Oscar Levertin uttrycker vackert samma tanke i de få
orden: »Om någonsin en ensam skald och talare kunnat
representera ett helt folk är det han, och om någonsin ett
helt land talat genom en enda mun, är det genom hans.»
Georg Brandes använder redan tidigt en slående bild av
Björnson. »Naar man nævner hans Navn er det som at
hejse den norske Fane.» Och Grieg kallar honom enkelt
och rörande »Norges bankende hjerte». Han kunde ha
tilllagt även dess samvete, ty det har han visat sig vara från
första till sista stund han levde med i Norges historia, där
han3 namn står ristat på varje blad under hela denna tid.
John Landquist säger att ingen skönare lott kan tänkas
än den som blev Björnson till del: »att leva med i den
vår då ett folk vaknar och församlas, att forma diktens
tusenstämmiga lösen i dess uppmarsch, att stiga till ledare
i en ung odlings förhoppningsfyllda strider, att vara en
bland arbetarna i det bygge, där de efterkommande skola bo.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
