- Project Runeberg -  Pionjärer / Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer /
23

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIKA BREMER

23

Tärnorna voro vitklädda med ofantliga, konstgjorda
bröstbuketter med guldglitter. När allt var färdigt, kom det
spännande ögonblicket, då brudgummen väntades. Enligt
folktron skulle nämligen den av brudparet, som först fick
se den andra före vigseln, få makten i huset. Detta var
något för Fredrika. Det var alltid hon som stod på utkik
och ropade ut bruden, när brudgummen kom ridande med
spelman och svenner, så att hon först skulle få syn på
honom.

I farstun skulle bruden möta sin blivande herre och
man och niga för honom, vilket mycket misshagade Fredrika.
Efter vigseln och trakteringen skulle festligheterna
fortsätta i bröllopsgården. Herrskapets döttrar voro alltid
bjudna, men fingo aldrig gå. Inte ens detta pikanta nöje
förunnades dem.

Fredrika började känna sin ställning alldeles outhärdlig
och ämnade skriva ett brev till föräldrarna och be dem
att inte misstycka, att hon ville gå in vid lasarettet i
Stockholm och bli sjuksköterska. Hon ville beskriva, hur
hon led av sitt onyttiga liv till ingens glädje.

Hennes äldre syster, som fick del av planen, bad henne
för allt i världen betänka, att med detta skulle hon bara
väcka en storm utan att vinna sin önskan, hennes ställning
skulle bara förvärras av ett avslag. Och Fredrika lydde
systerns råd.

I brev till sin vän B ö k 1 i n1 skriver hon senare om

denna tid, att hon var lik en rotlös planta på strömmen.

Hon tyckte att skaparen stod i skuld till var människa

han tillåtit att födas och att lida. »Tanken på en Gud,

förtörnad på den varelse, han tillät att födas bristfull

och svag, är vidrig för min rättskänsla och för mitt

begrepp om Gud», skriver hon. Lidandet i världen var

1 Per Johan Böklin, rektor i Kristianstad, senare prost i Köpinge.
Skåne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bremer/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free