Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
FREDRIKA BREMER
som ett »omätligt sår» som förtärde Guds »hela sköna
skapelse».
Allt sedan Fredrika ’sett barmhärtighetssystrarna i Paris,
hade hon önskat att bli sjuksköterska. Hennes systsr anser
att hon fortfarande drömde om att få göra någon så stor
uppoffring, att hon kunde bli namnkunnig. Fredrika
skriver emellertid själv i sin dagbok: »Om. man sällan har
tillfälle till stora gärningar och uppoffringar, så har man
det dagligen att öva sig i tålamod, eftergivenhet och
försakelse ♦.. Varför sväller inom dig begäret att bliva
ryktbar ... Då du bäddas långt ner i den kalla graven, hör
du väl att man ännu nämner ditt namn på jorden?...
Fader, icke som jag vill utan som du!... Det är kärlekens
uttryck till den eviga kärleken... Älska så blir du
lycklig... slut hela världen till ditt hjärta...» Denna
universella kärlekslängtan var helt visst långt starkare hos henne
än ärelystnaden.
Vid 22 års ålder skrev hon: »Gift dig aldrig Fredrika!
var ståndaktig, du kommer att bittert, bittert ångra dig
om ditt hjärtas svaghet förleder dig till ett sådant steg...
Jag vill bli ogift för att ej uteslutande fästa mitt hjärta
vid dem jag skulle kunna kalla de mina, men... älska
alla mina medmänniskor, hjälpa och trösta alla så långt
jag förmår.»
3. Kärleksverksamheten begynner,
»Själv otröstad försökte jag att trösta.»
Fredrika Bremer.
När Fredrika var 25 år, beslöts att hon jämte sina två
yngre systrar skulle stanna på Årsta över vintern. Till
»förkläde» — ett begrepp som i vår tid nästan försvunnit
’— fingo de en gammal fransk fru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
