Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genèvekommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott gällde att få frivillig sjukvårdshjälp, utan även bättre
transportmedel m. m.
Dunant framhöll att dessa föreningar måste vara
permanenta och även utöva verksamhet i fred. Man enade sig
också om att en kraftig agitation måste bedrivas, emedan
det alltid åtgår en viss tid innan en idé hinner genomtränga
massorna.
Dunant erbjöd sig genast att på egen bekostnad sköta
agitationen i flera länder och började en livlig publicistisk
verksamhet. Själv gav han 50 000 francs till tryckkostnader
och avlönade två sekreterare.
För att förbereda saken fordrades att muntligen komma
till tals med personer i inflytelserik ställning. Dunant började
därför resa omkring i stora delar av Europa för att träffa
regenter och andra maktinnehavare.
Den beramade välgörenhetskongressen blev emellertid
inställd, men för att inte försumma något som kunde föra
honom närmare målet beslöt Dunant att söka få frambära den
viktiga angelägenheten för en statistisk kongress i Berlin i
september. Till detta steg hade översättaren av hans bok,
den holländske kungens livmedikus, stabsläkaren d:r Basting,
uppmanat honom. D:r Basting hade fått sig Dunants bok
tillsänd av en dam i Genève och blivit entusiastisk för den.
Däremot sände den holländske krigsministern en hälsning
till d:r Basting att han inte skulle befatta sig med den
där saken som bara var en utopi, en världsförbättringsplan
som kommer att misslyckas.
D:r Basting och Dunant följdes åt till Berlin.
Ordföranden på kongressen ville först inte tillåta Dunant
att framställa sitt ärende emedan han inte ansåg det ha
med en statistisk kongress att göra. Men när d:r Basting,
fyndigt nog, förklarade att Dunants förslag var ett medel
att minska krigsoffrens antal, så erkändes Dunants sak som
en statistisk fråga, vars dryftande blev tillåten.
Av brev från d:r Bastings fru till Dunant några år senare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
