Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genèvekommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finner man vilket intensivt arbete dessa båda män nedlade
på saken vid kongressen och med vilken brinnande entusiasm
de verkade för den. Hon skriver bland annat: »Jag ser
ännu glädjetårarna i hans (Bastings) ögon när han kom
hem från kongressen. Jag beundrar ännu den iver med vilken
ni arbetade om natten för att få cirkuläret tryckt så att
de avresande delegerade skulle hinna få det med sig.»
Dunant förelade kongressen Genèvekommissionens djärva
beslut att inbjuda ett flertal regeringar jämte högtuppsatta
och inflytelserika personer till en internationell konferens i
Genève i oktober, i hopp att regeringarna inte skulle kunna
vägra sin tillslutning när det gällde att få en så viktig fråga
löst. Kongressen diskuterade och upptog hela saken mycket
gynnsamt.
I inbjudningen, som var författad av Dunant, framställdes
tanken på att nationerna i fredstid skulle se till att få
hjälpföreningar stiftade för att utbilda frivilliga sjukbärare och
sjukvårdare för sjuka och sårade i fält. Dessa föreningar
skulle stå i förbindelse med sin regering. Ävenså uttalades
som önskligt att alla dylika frivilliga hjälpare skulle bära
en uniform, gemensam för alla länder med ett gemensamt
igenkänningstecken. De skulle även vara okränkbara och
förklaras neutrala samt åtnjuta krigsbefälets skydd.
Dunant vågade enligt betydande statsmäns råd ännu inte
utsträcka neutralitetstanken till de sårade. Man borde inte
komma med för mycket på en gång, hette det. Detta bleve
en senare fråga som småningom nog skulle falla av sig själv.
Dunant hade redan tillförsäkrat sig konungens och
drottningens av Preussen[1] intresse för saken. Drottningen var
vida berömd för sin hängivna insats i alla filantropiska
företag. Dunant kallar henne »Tysklands första internationella
samaritan». Hon berättade för Dunant att när hon läst hans
bok blev hon så rörd att hon genast meddelade kungen det.
När han hade läst boken och återlämnade den sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
