Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genèvekommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi måste få denna sak att lyckas.» Han gjorde sedan också
allt för att förverkliga dessa sina ord.
Dunant hade stått i korrespondens och livlig förbindelse
med deras son, kronprins Friedrich[1] som omfattade Dunants
idéer med fullaste förståelse och verksam iver för deras
framåtskridande och realiserande.
Den preussiske krigsministern van Roon var den förste
krigsminister som gillade Dunants tanke, speciellt
neutralitetstanken. För den var han »eld och lågor» meddelade hans
adjutant till Dunants stora glädje. Förut hade han liksom
alla andra krigsministrar varit Dunants motståndare innan
han hade satt sig in i saken.
Genom spanska, ryska, bayerska och sachsiska
kongressmedlemmar som Dunant hade träffat på en middag under
den statistiska kongressen och där fått tillfälle att intressera,
fick han sin sak framförd till dessa länders överhuvud,
vilka därigenom blevo förberedda på den kommande
inbjudningen. De sände sedan antingen officiella representanter
eller privata ombud till konferensen. De nämnda herrarna blevo
särskilt intresserade av neutralitetstanken och den likformiga
lasarettsflaggan.
Detta personliga sammanträffande mellan Dunant och flera
bland kongressens medlemmar fick en ganska stor betydelse
särskilt i Ryssland där Dunants tanke slog an på högsta ort.
Vid kongressen i Berlin närvoro bland andra d:r Fredrik
Teodor Berg från Sverge, chef för statistiska centralbyrån
i Stockholm samt från Norge generalläkaren Heiberg och
chefen för medicinalväsendet i Oslo, T. Kjerulf, vilka
lovade verka för saken hos svenska och norska regeringarna.
Sverge och Norge läto sig sedan även företrädas vid
oktoberkonferensen i Genève.
Hertigen av Östergötland, senare konung Oskar II,
förstod genast att högt uppskatta Dunants idéer. Två år därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
