Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. På höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offrandet av millioner människors liv och lycka tycktes fullt
berättigat för att nå ett politiskt mål till förmån för det
egna landet.
Den andre den personifierade människokärleken,
skonsamheten och barmhärtigheten, vilken aldrig hade kunnat ta ett
enda människoliv på sitt samvete. Denne fredshjälte hade nått
sitt stora världsomfattande mål till välsignelse och gagn för
alla länder utan undantag just tack vare dessa egenskaper
med vilka han vann alla världens folk för en allmännyttig
åtgärd i fredens riktning och tecken.
Följande dag var Dunant kallad till den kungliga taffeln
för 30 personer. Drottningen bar då den vita rödakorsbindeln
om sin bara arm. Hon sade till Dunant att under kriget
hade hon ständigt burit den, men att i dag bar hon den
för hans skull.
Efter middagen lät drottningen hämta en alabasterstatyett
— ärkeängeln Michael med ett kors i relief på bröstet, vilket
hon låtit måla rött. Hon skänkte skulpturverket till Dunant
och bad honom låta det stå på hans arbetsbord till minne
om henne.
Kungen samtalade med Dunant och yttrade: »Jag var den
förste furste i Europa som uppskattade och uppmuntrade
ert verk, när ni kom till Berlin 1863. Men inte tänkte jag
då att vi så snart skulle behöva det.»
När kriget med Österrike utbröt 1866, hade Österrike
ännu inte ratificerat Genèvekonventionen. Men den preussiske
kungen underrättade Österrike att han likafullt ämnade
behandla de österrikiska sårade lika hänsynsfullt som sina
egna, vilket också strängt iakttogs.
Kungens älsklingssyster, storhertiginnan av Mecklenburg,
talade så rörande lovord till Dunant om hans förtjänster
att det gjorde honom förlägen. Han kände sig nämligen
ständigt endast som ett »verktyg i Guds hand».
Dunant var föremål för samtliga furstliga personers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
