Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dagligen uppvaktade henne i
köket, förorsakade inga misstankar, utan
lände henne snarare till heder hos
frun i huset, som lyckönskade sig till
att hafva fått en ung, vacker, dugtig,
men ovanligt allvarlig flicka, hvilken
ej brydde sig om mankön. Kanske var
hon religiös, hvilket icke lär vara
ovanligt bland de svenska
tjenstflic-korna, tänkte hon. Emellertid gick
Elin icke i kyrkan, och öfver hufvud
taget sällan någon annanstädes, utan
använde sin fritid till handarbete inne
i sitt rum.
Men att Elin hade en fästmau, det
var dock säkert, ty hvarje vecka
erhöll hon bref med utanskrift af samma
manliga hand. Att denne fästman var
— som poetstämpeln antydde —
åtskilliga hundra mil borta, ökade betydligt
Elins renommé som ett mönster för
tjenstflickor.
Då hon varit på stället en tid, gick
vattenledningen, sönder och en
“plumber” blef tillkallad. Det blef en
vidlyftig reparation, och den som
verk-stälde denna var en svensk. Han
arbetade der hvarje dag nära en veckas
tid.
Han — Wellquist hette han — var
mycket språksam och egnade, när
tillfälle passade sig, Elin flere timmar,
hvilka hans “boss” vederbörligen
debiterade å räkningen. Hon fann mycket
nöje i hans sällskap och samtal, i
synnerhet sedan hon fått veta, att han var
från samma trakt i Sverige som hon.
Han var munter, vänlig och
deltagande, men försökte aldrig på minsta
sätt att börja n&gon kurtis. Detta
in-gaf Elin förtroende. Hon ansåg
honom som en vän och dolde icke, att
hon gladde sig åt hans vänskap.
Ickc en enda gång glömde hon Sven
eller var honom i sitt hjerta otrogen,
icke ens när hon fick veta, hvilket lö-
nande yrke Wellquist hade. Det var
alldeles mot hennes vilja, som
jem-förelsen mellan dem båda ofta kom i
hennes tankar. Att Wellquist hade
ett mycket fördelaktigare utseende och
ett mera tilldragande sätt än Sven,
kom dock aldrig, hvarken medvetet
eller omedvetet, i hennes tankar.
Det var på lördags eftermiddagen
Wellquist slutade sitt arbete på stället.
Innan han gick, frågade han Elin, om
hon hade lust att åtfölja honom på en
tillställning på söndags qvällen. Den
var föranstaltad af hans “union", och
han hade två biljetter. Han hade
annars tänkt gifva den ena åt sin syster,
men hon hade blifvit bjuden af en
annan. 4
Elin undrade skrattande hvarför han
ej ville bjuda sin flicka. Han svarade
i skämtsamma ordalag, att han icke
hade n&gon.
Hon lofvade då godmodigt att bl!
hans flicka för qvällen, så att han
sluppe skämmas för sina kamrater.
Följande dag på den utsatta tiden
kom Wellquist för att hemta Elin. Hon
blef mycket förvånad öfver hur fint
han var klädd och hur bra han togr
sig ut i högtidsdrägt. Han var lång*
och välväxt och hon hade alltid tyckt
om långa karlar. Sven var liten och
något kutryggig till följd af
stillasittande, framåtlutadt arbete.
Då de kommo till den rikt upplysta
hallen, greps Elin af en tanke, -som
först nu uppenbarade sig — en tanke
som tog förfärande gestalt.
Öm det var någon der inne som
kände henne!
Ljuset virrade för hennes ögon; det
surrade till i hennes hufvud; sedan
kände hon sig matt. Hon ångrade, att
hon kommit. Hon ville vända om.
Men nu hade Wellquist redan lemnat
biljetterna åt dörrvaktaren, och de ha*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
