Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med i beräkningen. I dem har qvinnan en hjelp, som
mannen helt och hållet är beröfvad. Striden blir
der-före ojemn.
Att för öfrigt äfven den ojemna
egendomsfördelningen inom samhället, de ojemna lönerna och aflöningarna
i ej ringa mån äro skulden till det för samhället i
moraliskt afseende så olyckliga förhållandet, att
äktenskapen för sent ingås eller ej alls blifva af, det måste
erkännas af hvar och en, som ej är blind för
verkligheten. Jag har delvis med mycket nöje läst en under
årets lopp utkommen skrift, som behandlar detta ämne
och närliggande frågor: »Mannens äktenskapsålder» af
»Styrbjörn Starke». Samhällsförändringar, som rätta
sådana missförhållanden, äro tvifvelsutan nödvändiga och
bryta sig nog fram också på ett eller annat sätt. Men
hvartill gagnar väl detta, om icke andan hos den
enskilde och hos samhället också förändras. Hvarje yttre
förändring af detta slag till ett bättre, som ej åtföljes af
de inre förändringar, hvilka förvridna
samhällsförhållanden gjort nödvändiga, blir endast en skenbar hjelp,
som sedan gör den sista villan värre än den första.
Jag återgår till frågan om hemmets skuld.
Föräldrar och uppfostrare måste resa sig ur den förnedring
af svaghet, som är ömhetens och kärlekens vrångbild,
och som allt mer förderfvar det unga slägtet. Men detta
får icke ske på ett yttre, brutalt sätt. Den blott yttre
magten och kraften kan icke åstadkomma någon sedlig
uppfostran. Moraliskt måste ungdomens målsmän resa
sig, ty deras svaghet är af moralisk art och beror på
moraliska orsaker. Det är ju mer än ömkligt, att en
far skall behöfva tigga sin sons rektor eller lärare om
att denne genom förmaningar eller aga måtte göra folk
af sonen, emedan fadern sjelf »ej rår på honom».
Sådant händer dock icke sällan nu för tiden.
Och denna straffbara svaghet, med hvilken mödrar
passa upp på sina uppväxande söner och döttrar, när
de ej hafva råd att hålla betjening åt dem, är icke mindre
ömklig. Och hur föräldrar kunna försaka sedan, icke »för
att gifva sina barn uppfostran», såsom det heter, utan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
