Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har något bättre att föreslå; jag har försökt
det en gång förut, och det gjorde god verkan. Jo,
ser du, när du säger en osanning, så skall jag inte
straffa dig, utan du skall få straffa mig.
— Vad vill det säga? frågade Nat, uppskrämd av
ett sådant förslag.
— Du skall slå mig med färlan, såsom det
brukades i den gamla gada tiden. Jag gör det sällan själv,
men kanske du torde komma ihåg dig bättre, om du
vållar mig smärta, än om du lider den själv.
— Slå er! O, det vore mig omöjligt! utropade Nat.
— Lägg då band på denna din ostyriga tunga. Jag
är inte angelägen om att bli misshandlad, men jag
skulle gärna föredraga en sådan plåga för att bota dig
för ditt fel.
Detta förslag gjorde ett sådant intryck på Nat,
att han en lång tid bortåt höll vakt för sina läppar
och var gruvligt varsam, ty mr Bähr hade rätt i sin
tro, att kärlek till honom skulle hava mera makt över
Nat, än fruktan för egen räkning. Men ack! en
olycksdag råkade Nat att icke vara på sin vakt, och när den
hetlevrade Emil hotade att smörja upp honom, om det
var han, som sprungit över hans trädgård och trampat
ner hans bästa sädesvretar, förklarade Nat, att han
icke gjort det, och blygdes sedan att erkänna, att han
gjort det, då Jack sprang efter honom kvällen förut.
Han trodde, att ingen skulle komma underfund
därmed, men Tommy hade råkat se honom, och då
Emil en eller två dagar därefter talade om det, avlade
Tommy sitt vittnesbörd, och mr Bähr hörde det. Skolan
var slut, och mr Bähr hade just satt sig ned på
rottingsoffan för att leka och rasa med lille Teddy, men när
han hörde, vad Tommy sade, och såg Nat bliva
blossande röd, satte han ned den lille gossen och sade:
— Gå till mamma, pysen, jag kommer snart efter,
varefter han tog Nat i handen, gick in med honom i
skolrummet och stängde till dörren.
Gossarna sågo ett ögonblick på varandra utan att
säga ett ord, och därpå smög Tommy sig ut, tittade
in genom de till hälften tilldragna jalusierna och såg
då en syn, som rent av slog honom med häpnad. Mr
Bähr hade just tagit ned den långa linjalen, som hängde
över hans pulpet, och som så sällan begagnades, att den
var alldeles överhöljd med damm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
