Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den och framsnyftade sedan i ett utbrott av blygsel
och ånger:
— Jag skall komma ihåg, jag lovar, att jag skall det.
Då slog mr Bähr en arm omkring honom och sade
i en ton, som var lika medlidsam som den kort förut
varit fast:
— Jag tror, att du skall det. Bed den gode Guden
hjälpa dig, och försök att spara oss båda ett uppträde
till sådant som detta.
Tommy såg ingenting mera, ty han kröp tillbaka
till förstugan och såg så upprörd och allvarlig ut, att
gossarna trängdes kring honom för att fråga, vad som
försiggått med Nat.
Med en viskning, som väckte ett djupt intryck,
omtalade Tommy det för dem, och de sågo ut, som
om åskan slagit ned vid deras fötter, ty denna
upp- och nedvändning av tingens naturliga ordning slog dem
nästan med fasa.
— Han tvang mig en gång att göra detsamma,
sade Emil, som om han bekant det svartaste brott.
— Och du slog honom? Den gode fader Bähr?
Dunder och blixt, jag skulle just råda dig att försöka
det en gång till! sade Ned och fattade Emil i kragen
under ett utbrott av rättmätig förtrytelse.
— Det var för en hel evighet sedan. Jag skulle
hellre vilja låta hugga av mig huvudet, än göra det
nu, och Emil slog helt saktmodigt omkull Ned i stället
för att prygla upp honom, såsom han skulle ansett
sig förpliktad till vid vilket annat mindre högtidligt
tillfälle som helst.
— Hur kunde du göra det? sade Demi, förfärad
vid blotta tanken härpå.
— Jag var ursinnigt ilsken den gången och trodde,
att jag inte skulle bry mig om det en smul, snarare
tycka om det. Men när jag gav farbror en duktig
smäll, så vet jag inte, hur det gick till, men allt, vad
han någonsin gjort för mig, föll mig då in helt
plötsligt, och jag kunde inte fortsätta. Nej, jag försäkrar,
om han kastat omkull mig och trampat på mig, skulle
jag inte ha brytt mig om det, så nedrigt tyckte jag,
jag burit mig åt; och Emil bultade sig hårt för bröstet
för att uttrycka sin ånger över det förflutna.
— Nat gråter alldeles förtvivlat och är alldeles
utom sig av sorg, låt oss därför ej mer tala ett ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
